Efter jobbet drog jag direkt hem, och Linnea hem till sig. Jag och Linnea skulle mötas på Starbucks en timma senare, alltså vid två. Egentligen skulle vi slutat två idag, men vi fick sluta ett, för Carl och Ingemar tog över för oss. Dom två andra som sommarjobbade där. Jag kollade på mitt blonda hår i spegeln som var lite smått lockigt tack vare min kära plattång. Jag har platt hår redan, men tycker lockarna blir så fina när man lockar med en plattång. Jag satte på mig lite armband och en ring och kollade emot klockan. Den var redan kvart i två. Jag skyndade mig ut i hallen och tog på mig mina converse och gick sen ner till gården där jag hade min moppe. Den var svart och till den hade jag en rosa och svart hjälm, gulligt. Jag log lite för mig själv och satte mig på moppen och började sen köra emot Starbucks.

När jag kom fram var klockan fem i två, tur att jag kom i tid. Fast å andra sidan ligger det ju i centralstationen, och jag bor i stan. Så jag visste nästan att jag skulle komma i tid. Jag parkerade min moppe och hörde hur min mobil plingade till. Jag drog snabbt upp den och såg Linneas namn lysa upp på skärmen. "Kom till Post hotellet, måste hämta pengar hos pappa", stog det och jag suckade. Jag startade upp moppen igen och åkte snabbt dit. Det tog mig bara en halv minut eftersom det bara låg runt hörnet. Linneas pappa jobbar delvis på hotellet, det största i Europa. Det var väldigt fint, och det är där alla kändisar bor. Jag åkte fram till ingången och hoppade sen av moppen. Utanför hotellet var det en ganska stor folksamling och jag suckade. Jag såg Linnea komma på sin rosa cyckel med ett leende. "Isabella", ropade hon och cycklade in brevid min moppe. Hennes leende försvann snabbt när hon såg min moppe. "Jag vill också ha en moppe, känner mig som en bäbis när jag cycklar", sa hon och jag skrattade. Hon hoppade av cyckeln och fick sen syn på folkmassan. "Vilken kändis är nu tror du då?", skrattade hon fram och jag ryckte på axlarna. "Ingen anning, Justin Bieber kanske", flinade jag och hon kollade tvärt emot mig. "Tänk om", utbrast hon. Jag började skratta. Hon var verkligen det största Bieber fanet på hela planeten. Vi försökte ta oss förbi folkmassan, men dom vägrade släppa förbi oss. "Ursäkta, men vi bor här", röt Linnea och några flyttade på sig. Några vägrade flytta på sig även nu, så Linnea bara puttade till dom tills vi kom fram till vakten vid dörren.

"Jag vill se eran rums nyckel fall ni ska komma in", sa han bestämmt och JAG suckade. "Herregud Johan, det är jag. Linnea, Göstas dotter. Släpp in mig", han drog ner glasögonen lite och log sen när han fick syn på oss. "Oj, hej tjejer", sa han bara och lät oss komma in. Vi gick in i lobbyn och fick se en massa människor springa hit och dit. "Shit", skrattade Bella fram. Jag log bara. Plötsligt fick jag syn på ett gäng killar, bara några år äldre än oss. Det var tre killar, en med lockigt hår, en med svart, och en med ljus brunt. Flera människor var samlade runt dom och tog bilder. "Tror det är dom som är kändisarna här", sa jag och Bella kollade dit. "Säkert", mummlade hon. Jag och Bella gjorde inte sånt till en stor sak, min pappa jobbade inom kändisbranchen, så vi hade träffat mååånga kändisar genom åren.

"Hej hjärtat", hörde jag en välbekant röst säga och jag vände mig snabbt om. "Hej pappa", sa jag med ett leende och kramade om honom. Han gav Bella en kram och kollade sen på mig. "Här är ditt kort, jag har fixat det nu. Men slarva inte bort det denna gången. Det är laddat med 3000;-, en pressent ifrån mormor och morfar. Använd dom vettigt nu, okej?", sa han och jag nickade. "Jadå, vilka är det som är här? Det är ju typ kaos!", sa jag och Bella nickade instämmande. "Något band ifrån London, trodde ni visste vilka det var. Men jag måste gå nu", sa han stressat och jag nickade. "Okej, men vart ligger toaletten?", undrade Bella och pappa kollade på mig. "Linnea kan visa dig, här får du ett kort, ifall någon får lust att skicka ut er", skrattade han och jag nickade. "Tack", jag pussade han på kinden och gick sen bort till toaletterna med Bella. "Är det här?", undrade hon och jag nickade. Medans hon gick in på toaletten kollade jag mit lite omkring. Jag såg ett rum lite längre bort. Jag gick långsamt dit och kikade in. Det var lite soffor här och där. Jag steg in i rummet och kollade mig omkring. Plötsligt gick jag rakt in i någon som skrek till riktigt högt. "Hjäääälp", skrek person och backade snabbt bakåt. "Herregud, förlåt. Jag bara kollade runt lite, min pappa jobbar här oc..", mer han jag inte innan han hyshade mig. "Omg", hörde jag några skrika till bakom mig och jag kände hur killen jag gått in i drog tag i min arm in i ett litet rum.

"Vad gör du?", röt jag och kände hur otroligt trångt det var här inne. Jag tände försiktigt lampan och fick se att det var en städskrubb. Mysigt. "I can't understand you", sa killen med en brittisk accent, tror jag. Den var inte amerikansk i alla fall. "What are you doing?", rättade jag mig själv och killen som hade blondt hår kollade surt på mig. "What i'm doing? What are YOU doing in MY room?", sa han lite surare och jag bet tag i min läpp. "I told you before?", sa jag oförstående. "Yeah maybe, but i don't understand Swedish, i'm not from Sweden", sa han och jag nickade. "I know that now, I was just looking. I'm sorry", sa jag och han log för första gången lite. "Okay", sa han osäkert. "But why are we here?", sa jag oförstående. "Someone saw me, some girls, when you said something", sa han och jag höjde på ögonbrynet. "Oh, someone saw you", sa jag ironiskt och han skrattade. "Hi, I'm Niall", sa han glatt och räckte fram handen. "I'm Linnea", skrattade jag. "Can i open the door now, please?", undrade jag och han skakade på huvudet. Han började bli lite läskigt, varför kunde jag inte bara öppna dörren? Jag skulle precis öppna den även fast han sagt nej, men istället öppnade någon annan den. Både jag och killen som hette Niall skrek till riktigt högt. Jag som lutade mig emot dörren ramlade snabbt ner på marken med Niall över mig. "Aj", utbrast jag och brydde mig inte ett skit om killen inte förstog. Niall reste sig snabbt upp från mig och räckte fram sin hand för att sedan dra mig upp. "Liam!", utbrast Niall och släppte min hand fort så att jag nästa höll på att snubbla igen. "Yeah, thanks buddie", sa jag tyst och vände mig om. "Who's that?", undrade killen som tydligen hette Liam.

"I don't know, she just showed up", sa Niall och Liam kollade emot mig. "Is she a fan?", undrade han oroligt och Niall skakade på huvudet. "She dosen't even know my name", sa han, han lät ganska sur. "Should i know that?", undrade jag och Liam och Niall suckade samtidigt. "You have to go know", sa Niall surt och nästan puttade ut mig genom rummet och stängde sen dörren. "Bitch", skrek jag emot rummet och började sen gå snabbt därifrån. Vilka fan var det?