Jag kunde inte hata något mer än vad jag hatade saker nu. Jag hade inte snackat med Zayn på en hel vecka. Efter natten på klubben, då var allt förendrat. Som om vi inte kände varandra. Dessutom börjar vår tour i Amerika om en vecka, jag måste snacka med honom. Men dock var det en sak som gjorde mig glad. Hon. Sofia. Hon var hur vacker som helst, och hade en utrålning som visade kärlek och ömhet.

 

Det var något med henne som jag älskade. Jag visste inte bara vad.

 

"Ey, fuck off man", röt någon och jag vände mig snabbt om. "What?", muttrade jag. "I didn't talk to you", sa han surare och jag höjde på ögonbrynet. "Ok-ey", jag fnös och kollade framåt igen. Jag var snabbt längst fram i kön och kunde inte bli mer glad över det. Tillslut kom jag fram till kassan där en ung tjej på kanske 20 år stog. "Hello", sa hon glatt och jag log. "Hi, i want a coffe, dear", sa jag och hon nickade med ett leende. "Okay", sa hon och försvann. Jag lutade min armbåge emot bordet samtidigt som jag himlade med ögonen för mig själv. 

En vecka kvar innan touren började. Jag orkade inte. Det skulle blir för mycket, jag var trött och allt kändes fel. Speciellt mellan mig och Harry. Speciellt när han gick överstyr i nattklubben. Det han gjorde var verkligen inte okej, och jag vet inte hur vi skulle lösa det. Allt på grund av Isabella.

Fuck. Ibland undrade jag, var hon verkligen bara ett spel för mig? Eller hade jag känslor för henne? Nej Zayn, sluta tänk på henne. De-.

"Here", mina tankar avbröts snabbt och jag mötte ett par blå ögon. "Oh, thank you", sa jag och tog emot kaffen hon räckte fram. Medans hon knappade in betalningen fick jag chans att se henne mer. Hon var otroligt vacker. Men hon var inte Isabella. Nej Zayn, fuck you.

Hon tog betalt och jag skyndade mig sedan därifrån. Folk glodde och vissa följde efter mig, som om jag inte såg dom. Jag skrattade tyst för mig själv och kände plötsligt hur min mobil vibrerade. Jag tog upp den och såg Isabellas namn lysa upp på skärmen.

 

"I'm sorry.", stog det. 

 

"For what? You didn't do anything."

 

"I did, i said that you were a player and that you didn't like me for real. Maybe you didn't like me, but still. I shouldn't have said something."

 

"Maybe i am one", skrev jag snabbt in och skickade innan jag ångrade mig.

 

"Maybe you are what?", jag bet mig själv i läppen och svängde snabbt in vid min lägenhet. Jag öppnade dörren innan jag skickade ett svar till Isabella med osäkra fingrar.

 

"A player."

 

FÖRLÅT FÖR SÄMSTA EVER TYP. TRÅKIGT OSV. MEN VILL BARA LÄGGA UPP DEN NYA NOVELLEN!!!

 

 

 

"I don't know", mummlade jag med en svag hjäspning. Jag kände hur hans arm lade sig försiktigt runt min midja och jag vände min blick emot honom. Hans blåa ögon mötte mina och han tog min hand i sin. Han lediga hand letade sig upp till min kind och han smekte den försiktigt. "You're so beautiful", mummlade han och lutade sig fram emot mig. Han lutade sin panna emot min samtidigt som han försiktigt la mig ner i sängen, men honom över mig. Hans armar var på varsida om mig så han kunde hålla sig uppe, utan att lägga för mycket tyngd på mig. "You're not so bad you either", det kom nästan som en viskning. Men kunde man skylla på mig? Jag kunde nästan tappa bort mig i hans ögon. "I'm so sorry, for everything i've said, and done", han var så tyst att jag nästan inte kunde höra honom. Jag svalde svagt och tog hans hand i min. "Niall, it's okay. I'm sorry too", sa jag lika tyst och hans hand sökte min kind igen. Hans panna var fortfarande lutad emot min, och hans kropp var hårt tryckt emot min. Han släppte taget om min hand, och han la sin händer under mig, runt min midja. Han tryckte mig uppåt så jag kom närmre honom, om det ens var möjligt.

 

Hans läppar mötte tillslut mina och jag kunde inte undgå att pressa fram ett leende emot hans läppar. Mina händer la sig runt hans nacke och jag drog försiktigt dom neråt emot hans tröjkant. Hans tunga särade på mina läppar och kyssen gick snabbt över till hångel. Hans ena hand mötte mitt hår och han drog försiktigt ut toffsen som hållt uppe håret i en slarvig bulle. Jag tog tag i hans tröjkant och drog av den, vilket avbröt kyssen. Jag slängde försiktigt ner den på golvet och hans la sina händer på varsin sida av mitt huvud. Hans ansikte var bara några centimeter ifrån mitt, och han var så söt. Han hår var små trassligt och stod åt alla håll, hans ögon var fulla av lust. Hans läppar var röda och ömma, och ett svagt leende lekte sig på hans läppar.

 

"I like you so freaking much, oh yeez. No, i love you. I don't like you, i fucking love you", sa han under samma andetag och det känndes som om mitt hjärta slutat slå. Nej. Nej, nej nej. "Niall..", viskade jag och han reste sig snabbt upp. Han slog handen emot pannan och lutade sig emot väggen, medans jag bara låg kvar och försökte fånga min anda. "I knew it. Fuck.", röt han tyst för sig själv och hans blåa ögon mötte mina. Han svalde innan han öppnade sin mun för att prata. "You doesn't love me? I should've know. I'm sorry, i think i should go now", muttrade han och reste sig upp. Han böjde sig ner och tog tag i sin tröja för att sedan dra den över huvudet. "No, Niall wait", mummlade jag samtidigt som jag reste mig upp. Jag tog hans hand, men hand drog den snabbt åt sig själv. Han satte sig på sin tjocktröja och drog upp luvan, innan han tog på sig sin resväka. Han kollade på mig. "I'm sorry", sa jag, jag kunde bara inte hjälpa det. Tårar letade sig sakta fram och rann ner för mina kinder. Hans blick gick snabbt ifrån arg till orolig och ångerfull. Han särade på sina läppar för att säga något. Men han stände dom bara igen. Han vände sig om och gick ut ur rummet.

 

Jag kunde inte låta honom gå. Inte igen. Jag orkade inte med mer drama just nu. Jag skyndade mig ner till gatan och såg han gå där. "Niall", skrek jag och han vände sig snabbt om. Han skakade bara på huvudet och vände sig om. Men sen sa jag något som fick honom att stanna upp. "I love you too, Niall"

... Så kan jag berätta att nästa del kommer upp om fem dagar. På Lördag alltså. KRAM!

↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓

↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑

 

Tryck på bilden eller tryck HÄÄÄÄÄÄR!

 

Okej, så här ligger det till. Jag håller på att skriva massa på min nya novell som kommer komma upp efter den jag har just nu, men denna novellen jag har ju nu väljer jag att lägga åt sidan i någon/några dagar. Alltså max en vecka, för behöver mer insperation.

 

Hoppas ni förstår! Men vill inte lägga upp den nya novellen förens den jag har nu är klar, men vill heller inte att det ska gå en vecka utan uppdatering. Så ska göra kort, korta novell delar som är ur DITT perspektiv. Alltså en "Imagine", som man säger på Engelska. Hoppas ni fattar!

 

 

"Oherregud..", muttrade jag tyst när jag kollade mig omkring i rummet som numera var i kaos. Plastmuggar var över allt i lägenheten och tank lampan hängde snett. Gardinerna var nerdragna och det var blött i soffan. Jag vill inte ens veta vad som hänt där.

Jag tog mig själv för huvudet samtidigt som jag blinkade till i ett desperat försök att få bort allting. Men det gick bara inte. "Linnea kommer döda mig", muttrade jag tyst för mig själv samtidigt som jag vände mig om, men istället fick jag möta två väldigt oroliga ögon.

"Vad i..", hon tystnade. Hon bytte blickar från mig till rummet, och sedan tillbaka till mig. "Åh, du är så död fröken "Gå du och lägg dig inget kommer hända". Åh herregud..", röt hon och kliade sig i nacken. Hon gick snabbt förbi mig och kollade sig omkring i rummet. Jag visste att det minsta jag kunde göra var att städa upp.

"Förlåt", sa jag i ett försökande att bli förlåten, men Linnea slängde bara en kall blick emot mig.

Jag slängde en blick emot klockan som bara var några minuter i tio.

"Lyssna här. Jag ville bara att du skulle må bättre, så jag bad dig lägga dig. Sen drog jag ut för att jag var hungrig, och se-", "Det är lugnt Bella. Du menade inget illa".

Hon gav mig en blick samtidigt som jag började skaka på huvudet. "Nej, de-", "Det är okej", sa hon snabbt och avbröt mig ännu en gång.

Hon suckade och gick ut i köket för att sedan komma tillbaka med en soppkasse. Hon började lägga ner allt skräp i påsen och jag gick raka vägen fram till gardinerna för att sätta upp dom igen. Efter drygt en timma, kanske mindre, kanske mer, jag hade inte koll på tiden, så var det i hyfsatt ordning här. 

Jag kunde knappt hålla ögonen öppna så trött jag var efter allt städande.

"Dom drog ju i alla fall riktigt tidigt. Klockan var ju inte ens elva", sa Linnea. Jag ryckte nästan till av hennes röst. Hon hade vart tyst hela tiden och jag mötte hennes blick samtidigt som jag nickade. Hon kollade sedan emot klockan och sedan tillbaka till mig. "En timma kvar tills min födelsedag är över, inte ens det", muttrade hon. 

Ett leende spred sig på mina läppar och jag reste mig snabbt upp ifrån stolen jag tidigare satt på.

"Men jag borde gå hem nu, gå och lägg dig, du mådde ju inte så bra", sa jag och hon höjde på ögonbrynet men gjorde som jag sa. Hon skakade på huvudet för sig själv och jag lämnade snabbt hennes lägenhet.

 

Jag kunde känna hur sängen försiktigt sjönk ner brevid mig och bara några sekunder senare kände jag en arm krama om mig bakifrån.

"Bella..", sa jag tyst och puttade bort handen men fick bara höra ett skratt. Det lät underbart. Man kunde höra regnet forsa ner utanför och jag skakade på huvudet för mig själv. "Jag försöker sova", mummlade jag emot min kudde men slog snabbt upp ögonen när jag insett att Bella dragit hem tidigare.

Jag vände på mig otroligt snabbt samtidigt som jag tryckte mig själv emot väggen. Personen som precis luggit brevid mig pep till och låg nu på golvet. "Why did you do that..", hörde jag en väl bekant röst säga och jag kröp snabbt till kanten av sängen och möttes av ett stort leende. "Uhh.. Suprise?", sa han i ett försökande och jag log stort. "Niall", utbrast jag och rullade ner ifrån sängkante rakt ner på honom. Han skrattade till samtidigt som han slog sina armar runt mig.

"Happy Birthday babe", viskade han i mitt öra och jag rös till. Min blick gled till klockan som bara var några minuter i tolv. 

"You.. You're here", mummlade jag emot hans bröstkorg och han skrattade till. "Yeah, aren't you going to give your boyfr-", han tystnade snabbt när han insåg vad han höll på att säga.

Jag reste snabbt på huvudet och satte mig på sidan om honom. Han svalde samtidigt som han satte sig upp han med. "I mean your.. Or I don't.. I..", han bara mummlade på massa saker och jag kunde se hans kinder tas över av en rosa nyans och han kliade sig i nacken. "My boyfriend?", sa jag samtidigt som han bet mig läppen. Jag flinade emot honom och han mötte min blick. "No, I didn't think about it, I-", jag avbröt honom med att luta mig framåt och trycka mina läppar mjukt emot hans. Han blev först förvånad men bärde sen över mig till hans knä. Jag la mina armar runt hans nacke samtidigt som jag lämnade hans läppar.

"I would love to have you as my boyrfriend", viskade jag i hans öra innan jag kysste han återigen.

"Är du seriös? Oh my.. Jag älskar dig", jag kramade om min mamma hårt och hon skrattade. "Inga problem", sade hon glatt. "Glad att du gillade det.", fortsatte hon och jag slog upp ögonen. "Gillade det? Jag älskade det!", jag kollade glatt ner på biljetterna jag hade i handen. 

Jag kunde inte fatta det.. "Hur.. Mamma, ååh", jag hoppade på henne ännu en gång och kramade om henne hårdare samtidigt som hon skrattade åt mig."Det är lugnt. Det är ifrån pappa med", jag kollade emot pappa som bara skrattade åt oss. "Tack pappa", jag log emot honom för att sedan krama om honom med. Bella skrattade åt mig och jag vände snabbt upp blicken till henne. "Du visste? Säg sanningen", sa jag och log dovt. Hon skakade på huvudet. "Jag visste inte."

Jag skrattade till samtidigt som jag skakade på huvudet för mig själv. En vecka. En vecka i New York med min bästa vän. Om bara några månader. Från den 1:a december till den 8:de. Snacka om underbart!

"Bella.. Åh, det kommer bli underbart", utbrast jag. Hon flinade emot mig innan hon började rota fram något ifrån sin väska. "Jag har ju också en present.. Såklart!", sa hon glatt. Mamma skakade bara på huvudet åt oss innan hon klappade mig lätt på axeln. Hon tog sen med pappa ut ur mitt rum och jag vände mig blick emot Bella.

Hon tog upp en liten ask och gav den till mig. "Här, det är bara något litet", sa hon och jag kollade på henne med ett leende innan jag öppnade asken.

I asken låg ett otroligt fint armband. Det var silvrigt och det var en berlock där det stog i små bokstäver "I". Hon tog sen upp sin arm där hon hade ett lika dant, fast där stog det "L". Jag kollade på henne med ett stort leende. "Åh, jag älskar det. Jag älskar dig!"

Jag kramade om henne. Hårt. Hon besvarade min kram innan hon backade undan. "Men det är inte allt, du kommer få en till.. Ikväll", hon log emot mig med ett svagt leende och jag bet mig själv i läppen. "Du hade inte behövt..", började jag och hon skakade på huvudet.

"Jag ville. Du kommer säkert bli jätte glad! Jag hoppas det i alla fall",  hon log snett och jag skakade på huvudet. Hur kunde jag få en såhär underbar vän?

 

Plötsligt pep min mobil till. Jag drog snabbt åt mig den och kollade vad det stog. "Niall Horan", lös det upp på skärmen och jag log lite svagt. "Happy Birthay babe. I wish I could be in Sweden right now. :-(", stog det och jag log lite snett. Det gjorde ont, det gjorde det. Jag skulle verkligen vilja ha honom här. "I wish you could be in Sweden too.. And thank you. I miss you.", skrev jag och la undan mobilen.

"Såå, planer för idag?", jag log stort emot Bella som nickade. "Yep, du och jag ska gå och shoppa. Fixa dig, du får 10 minuter på dig", sa hon glatt och med det lämnade hon rummet.

 

-

 

Jag log tills jag kom ut ifrån rummet, mitt leende föll snabbt. Jag kunde nästan känna tårarna rinna, men jag var tvungen att vara glad. För Linneas skull. Jag hörde hur min mobil pep till och jag kollade snabbt det. "Zayn.", stog det på skärmen och utan att ens öppna smset raderade jag det. Fuck killar.

Efter en stund kom Linnea ut. Hennes hår var lockigt efter bullen hon haft och hon hade på sig en blus och svarta jeans. Hon kollade på mig med en orolig blick. "Har du sett.. Öhm.. Har du snackat med Zayn idag?", mummlade hon och jag nickade. "Jaa..", mummlade jag och hon kollade på mig med ett snett leende samtidigt som hon öppnade sina armar. "Liam smsade och sa..."

Jag kramade om henne hårt. Hon backade sen undan och mötte min blick. Hon sökte svar och jag suckade.