"I don't know", mummlade jag med en svag hjäspning. Jag kände hur hans arm lade sig försiktigt runt min midja och jag vände min blick emot honom. Hans blåa ögon mötte mina och han tog min hand i sin. Han lediga hand letade sig upp till min kind och han smekte den försiktigt. "You're so beautiful", mummlade han och lutade sig fram emot mig. Han lutade sin panna emot min samtidigt som han försiktigt la mig ner i sängen, men honom över mig. Hans armar var på varsida om mig så han kunde hålla sig uppe, utan att lägga för mycket tyngd på mig. "You're not so bad you either", det kom nästan som en viskning. Men kunde man skylla på mig? Jag kunde nästan tappa bort mig i hans ögon. "I'm so sorry, for everything i've said, and done", han var så tyst att jag nästan inte kunde höra honom. Jag svalde svagt och tog hans hand i min. "Niall, it's okay. I'm sorry too", sa jag lika tyst och hans hand sökte min kind igen. Hans panna var fortfarande lutad emot min, och hans kropp var hårt tryckt emot min. Han släppte taget om min hand, och han la sin händer under mig, runt min midja. Han tryckte mig uppåt så jag kom närmre honom, om det ens var möjligt.

 

Hans läppar mötte tillslut mina och jag kunde inte undgå att pressa fram ett leende emot hans läppar. Mina händer la sig runt hans nacke och jag drog försiktigt dom neråt emot hans tröjkant. Hans tunga särade på mina läppar och kyssen gick snabbt över till hångel. Hans ena hand mötte mitt hår och han drog försiktigt ut toffsen som hållt uppe håret i en slarvig bulle. Jag tog tag i hans tröjkant och drog av den, vilket avbröt kyssen. Jag slängde försiktigt ner den på golvet och hans la sina händer på varsin sida av mitt huvud. Hans ansikte var bara några centimeter ifrån mitt, och han var så söt. Han hår var små trassligt och stod åt alla håll, hans ögon var fulla av lust. Hans läppar var röda och ömma, och ett svagt leende lekte sig på hans läppar.

 

"I like you so freaking much, oh yeez. No, i love you. I don't like you, i fucking love you", sa han under samma andetag och det känndes som om mitt hjärta slutat slå. Nej. Nej, nej nej. "Niall..", viskade jag och han reste sig snabbt upp. Han slog handen emot pannan och lutade sig emot väggen, medans jag bara låg kvar och försökte fånga min anda. "I knew it. Fuck.", röt han tyst för sig själv och hans blåa ögon mötte mina. Han svalde innan han öppnade sin mun för att prata. "You doesn't love me? I should've know. I'm sorry, i think i should go now", muttrade han och reste sig upp. Han böjde sig ner och tog tag i sin tröja för att sedan dra den över huvudet. "No, Niall wait", mummlade jag samtidigt som jag reste mig upp. Jag tog hans hand, men hand drog den snabbt åt sig själv. Han satte sig på sin tjocktröja och drog upp luvan, innan han tog på sig sin resväka. Han kollade på mig. "I'm sorry", sa jag, jag kunde bara inte hjälpa det. Tårar letade sig sakta fram och rann ner för mina kinder. Hans blick gick snabbt ifrån arg till orolig och ångerfull. Han särade på sina läppar för att säga något. Men han stände dom bara igen. Han vände sig om och gick ut ur rummet.

 

Jag kunde inte låta honom gå. Inte igen. Jag orkade inte med mer drama just nu. Jag skyndade mig ner till gatan och såg han gå där. "Niall", skrek jag och han vände sig snabbt om. Han skakade bara på huvudet och vände sig om. Men sen sa jag något som fick honom att stanna upp. "I love you too, Niall"