... Så kan jag berätta att nästa del kommer upp om fem dagar. På Lördag alltså. KRAM!

↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓

↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑

 

Tryck på bilden eller tryck HÄÄÄÄÄÄR!

 

Okej, så här ligger det till. Jag håller på att skriva massa på min nya novell som kommer komma upp efter den jag har just nu, men denna novellen jag har ju nu väljer jag att lägga åt sidan i någon/några dagar. Alltså max en vecka, för behöver mer insperation.

 

Hoppas ni förstår! Men vill inte lägga upp den nya novellen förens den jag har nu är klar, men vill heller inte att det ska gå en vecka utan uppdatering. Så ska göra kort, korta novell delar som är ur DITT perspektiv. Alltså en "Imagine", som man säger på Engelska. Hoppas ni fattar!

 

 

"Oherregud..", muttrade jag tyst när jag kollade mig omkring i rummet som numera var i kaos. Plastmuggar var över allt i lägenheten och tank lampan hängde snett. Gardinerna var nerdragna och det var blött i soffan. Jag vill inte ens veta vad som hänt där.

Jag tog mig själv för huvudet samtidigt som jag blinkade till i ett desperat försök att få bort allting. Men det gick bara inte. "Linnea kommer döda mig", muttrade jag tyst för mig själv samtidigt som jag vände mig om, men istället fick jag möta två väldigt oroliga ögon.

"Vad i..", hon tystnade. Hon bytte blickar från mig till rummet, och sedan tillbaka till mig. "Åh, du är så död fröken "Gå du och lägg dig inget kommer hända". Åh herregud..", röt hon och kliade sig i nacken. Hon gick snabbt förbi mig och kollade sig omkring i rummet. Jag visste att det minsta jag kunde göra var att städa upp.

"Förlåt", sa jag i ett försökande att bli förlåten, men Linnea slängde bara en kall blick emot mig.

Jag slängde en blick emot klockan som bara var några minuter i tio.

"Lyssna här. Jag ville bara att du skulle må bättre, så jag bad dig lägga dig. Sen drog jag ut för att jag var hungrig, och se-", "Det är lugnt Bella. Du menade inget illa".

Hon gav mig en blick samtidigt som jag började skaka på huvudet. "Nej, de-", "Det är okej", sa hon snabbt och avbröt mig ännu en gång.

Hon suckade och gick ut i köket för att sedan komma tillbaka med en soppkasse. Hon började lägga ner allt skräp i påsen och jag gick raka vägen fram till gardinerna för att sätta upp dom igen. Efter drygt en timma, kanske mindre, kanske mer, jag hade inte koll på tiden, så var det i hyfsatt ordning här. 

Jag kunde knappt hålla ögonen öppna så trött jag var efter allt städande.

"Dom drog ju i alla fall riktigt tidigt. Klockan var ju inte ens elva", sa Linnea. Jag ryckte nästan till av hennes röst. Hon hade vart tyst hela tiden och jag mötte hennes blick samtidigt som jag nickade. Hon kollade sedan emot klockan och sedan tillbaka till mig. "En timma kvar tills min födelsedag är över, inte ens det", muttrade hon. 

Ett leende spred sig på mina läppar och jag reste mig snabbt upp ifrån stolen jag tidigare satt på.

"Men jag borde gå hem nu, gå och lägg dig, du mådde ju inte så bra", sa jag och hon höjde på ögonbrynet men gjorde som jag sa. Hon skakade på huvudet för sig själv och jag lämnade snabbt hennes lägenhet.

 

Jag kunde känna hur sängen försiktigt sjönk ner brevid mig och bara några sekunder senare kände jag en arm krama om mig bakifrån.

"Bella..", sa jag tyst och puttade bort handen men fick bara höra ett skratt. Det lät underbart. Man kunde höra regnet forsa ner utanför och jag skakade på huvudet för mig själv. "Jag försöker sova", mummlade jag emot min kudde men slog snabbt upp ögonen när jag insett att Bella dragit hem tidigare.

Jag vände på mig otroligt snabbt samtidigt som jag tryckte mig själv emot väggen. Personen som precis luggit brevid mig pep till och låg nu på golvet. "Why did you do that..", hörde jag en väl bekant röst säga och jag kröp snabbt till kanten av sängen och möttes av ett stort leende. "Uhh.. Suprise?", sa han i ett försökande och jag log stort. "Niall", utbrast jag och rullade ner ifrån sängkante rakt ner på honom. Han skrattade till samtidigt som han slog sina armar runt mig.

"Happy Birthday babe", viskade han i mitt öra och jag rös till. Min blick gled till klockan som bara var några minuter i tolv. 

"You.. You're here", mummlade jag emot hans bröstkorg och han skrattade till. "Yeah, aren't you going to give your boyfr-", han tystnade snabbt när han insåg vad han höll på att säga.

Jag reste snabbt på huvudet och satte mig på sidan om honom. Han svalde samtidigt som han satte sig upp han med. "I mean your.. Or I don't.. I..", han bara mummlade på massa saker och jag kunde se hans kinder tas över av en rosa nyans och han kliade sig i nacken. "My boyfriend?", sa jag samtidigt som han bet mig läppen. Jag flinade emot honom och han mötte min blick. "No, I didn't think about it, I-", jag avbröt honom med att luta mig framåt och trycka mina läppar mjukt emot hans. Han blev först förvånad men bärde sen över mig till hans knä. Jag la mina armar runt hans nacke samtidigt som jag lämnade hans läppar.

"I would love to have you as my boyrfriend", viskade jag i hans öra innan jag kysste han återigen.

"Är du seriös? Oh my.. Jag älskar dig", jag kramade om min mamma hårt och hon skrattade. "Inga problem", sade hon glatt. "Glad att du gillade det.", fortsatte hon och jag slog upp ögonen. "Gillade det? Jag älskade det!", jag kollade glatt ner på biljetterna jag hade i handen. 

Jag kunde inte fatta det.. "Hur.. Mamma, ååh", jag hoppade på henne ännu en gång och kramade om henne hårdare samtidigt som hon skrattade åt mig."Det är lugnt. Det är ifrån pappa med", jag kollade emot pappa som bara skrattade åt oss. "Tack pappa", jag log emot honom för att sedan krama om honom med. Bella skrattade åt mig och jag vände snabbt upp blicken till henne. "Du visste? Säg sanningen", sa jag och log dovt. Hon skakade på huvudet. "Jag visste inte."

Jag skrattade till samtidigt som jag skakade på huvudet för mig själv. En vecka. En vecka i New York med min bästa vän. Om bara några månader. Från den 1:a december till den 8:de. Snacka om underbart!

"Bella.. Åh, det kommer bli underbart", utbrast jag. Hon flinade emot mig innan hon började rota fram något ifrån sin väska. "Jag har ju också en present.. Såklart!", sa hon glatt. Mamma skakade bara på huvudet åt oss innan hon klappade mig lätt på axeln. Hon tog sen med pappa ut ur mitt rum och jag vände mig blick emot Bella.

Hon tog upp en liten ask och gav den till mig. "Här, det är bara något litet", sa hon och jag kollade på henne med ett leende innan jag öppnade asken.

I asken låg ett otroligt fint armband. Det var silvrigt och det var en berlock där det stog i små bokstäver "I". Hon tog sen upp sin arm där hon hade ett lika dant, fast där stog det "L". Jag kollade på henne med ett stort leende. "Åh, jag älskar det. Jag älskar dig!"

Jag kramade om henne. Hårt. Hon besvarade min kram innan hon backade undan. "Men det är inte allt, du kommer få en till.. Ikväll", hon log emot mig med ett svagt leende och jag bet mig själv i läppen. "Du hade inte behövt..", började jag och hon skakade på huvudet.

"Jag ville. Du kommer säkert bli jätte glad! Jag hoppas det i alla fall",  hon log snett och jag skakade på huvudet. Hur kunde jag få en såhär underbar vän?

 

Plötsligt pep min mobil till. Jag drog snabbt åt mig den och kollade vad det stog. "Niall Horan", lös det upp på skärmen och jag log lite svagt. "Happy Birthay babe. I wish I could be in Sweden right now. :-(", stog det och jag log lite snett. Det gjorde ont, det gjorde det. Jag skulle verkligen vilja ha honom här. "I wish you could be in Sweden too.. And thank you. I miss you.", skrev jag och la undan mobilen.

"Såå, planer för idag?", jag log stort emot Bella som nickade. "Yep, du och jag ska gå och shoppa. Fixa dig, du får 10 minuter på dig", sa hon glatt och med det lämnade hon rummet.

 

-

 

Jag log tills jag kom ut ifrån rummet, mitt leende föll snabbt. Jag kunde nästan känna tårarna rinna, men jag var tvungen att vara glad. För Linneas skull. Jag hörde hur min mobil pep till och jag kollade snabbt det. "Zayn.", stog det på skärmen och utan att ens öppna smset raderade jag det. Fuck killar.

Efter en stund kom Linnea ut. Hennes hår var lockigt efter bullen hon haft och hon hade på sig en blus och svarta jeans. Hon kollade på mig med en orolig blick. "Har du sett.. Öhm.. Har du snackat med Zayn idag?", mummlade hon och jag nickade. "Jaa..", mummlade jag och hon kollade på mig med ett snett leende samtidigt som hon öppnade sina armar. "Liam smsade och sa..."

Jag kramade om henne hårt. Hon backade sen undan och mötte min blick. Hon sökte svar och jag suckade.

 

"Åh, det har vart så kul att ha er här. Verkligen!", jag himmlade med ögonen samtidigt som jag satte mig på resväskan. Jag kollade upp emot klockan som visade tio över nio. Men gud. Hur långsamt går inte tiden? "Det var bara kul för oss, vi är glada att vi kunde komma, eller hur Bella?", jag kunde inte undgå att himla ännu en gång med ögonen innan jag vände blicken emot Linnea och mamma som glatt stog och pratade.

"Ja, vi är jätte glada över det", jag trängde fram ett leende som var någorlunda bra innan jag vände bort blicken igen.  Mitt huvud värkte och jag hade jobbigt att tänka klart. Varken Zayn eller Harry hade hört av sig till mig efter i tisdags. Två dagar har gått. Två. Jag skakade på huvudet för mig själv samtidigt som jag drog upp min mobil ur fickan. "Är ni på flygplatsen? Ska Linnea sova hos oss idag? Jag blir sen. Puss älskling.", stog det. Pappa. Jag fnös för mig själv innan jag knappade in ett svar.

"Ja, hon sover här. Ja vi är på flygplatsen. Men oj, vilket nyhet!", jag la ner mobilen i fickan och lutade huvudet i händerna. 

"Tänker du på?", jag hade inte ens märkt att Linnea satt sig på marken brevid min resväska. "Varför sitter du på golvet?", frågade jag och hon skrattade till samtidigt som hon ryckte på axlarna. "Okej, men Bella. Jag går nu", jag slängde en blick emot min mamma som vinkade glatt emot oss. 

Jag reste på mig samtidigt som jag gav henne en snabb kram. "Hejdå", muttrade jag. "Ha det så kul nu, och hoppas det går bra på resan hem. Bye", hon skrattade glatt och jag suckade. Varför ska allt vara så jobbigt.

 

"Back off man", röt jag och glodde argt på Niall. Han skakade bara på huvudet. "Take it-", "I said back off", jag höjde rösten och han mötte min blick. Hans ögon var kalla och jag kunde se hur arg han var. "For gods sake Harry, take it fucking easy. Leave him alone!", han skrek åt mig och jag tryckte händerna emot ansikterna i en snabb gest. "I can't take it", jag skakade på huvudet samtidigt som jag sa det och vände mig om.

Jag skyndade mig ut ifrån nattklubben och den kalla vinden slog tag i mig. Jag darrade till samtidigt som jag kollade mig omkring.

Jag kunde inte sluta tänka på vad som hände där inne, varför skulle han vara så fucking envis. Zayn och hans kommentarer. Jag kunde inte ta det.

Det var överdrivet att slå till honom, men han bad om det. Zayn. Jag slog Zayn. Min bästa vän. 

Jag slog min hand emot huvudet och lutade mig irriterat emot väggen innan jag började gå där ifrån. Vad skulle hända nu? Sku- "Hey handsome", jag kollade argt upp och var nära på att slå till människan som stog framför mig. 

 

Men jag drog snabbt åt mig min hand när jag såg rädslan i hennes ögon. "Uhm.. I should go", mummlade hon och jag skakade snabbt på huvudet. "Sorry, don't go. I thought it was someone else.", lamt Harry. Lamt. "Oh.. Uhm okey..", hon kliade sig lite i nacken och jag mötte hennes blick.

"You're that girl.. Sofia?", hon nickade emot mig. "Yeah, i didn't know i would see you.. Here", hon log snett. "Why are you here alone?", frågade jag och hon log. "Why are YOU here alone?", sa hon glatt och jag skrattade. "I'm not alone..", jag flinade och nickade emot henne. "You were.."

Hennes knall rosa läppar visade ett vitt leende och hennes blonda hår var vågit.Hon hade på sig ett svart linne och jeansshorts som visade hennes långa ben. Hon var verkligen otroligt vacker.No doubt. "So, can I ask you out?", sa jag och mötte hennes blåa ögon som glänste till.

"Sure, when?", frågade hon.

"Are you hungry?", mummlade jag och hon nickade. "Yeah, bu-", "Then, now", sa jag samtidigt som jag log stort och tog hennes hand. Hon skrattade till samtidigt som hon följde efter mig, vart jag nu än gick..