Jag kunde inte hata något mer än vad jag hatade saker nu. Jag hade inte snackat med Zayn på en hel vecka. Efter natten på klubben, då var allt förendrat. Som om vi inte kände varandra. Dessutom börjar vår tour i Amerika om en vecka, jag måste snacka med honom. Men dock var det en sak som gjorde mig glad. Hon. Sofia. Hon var hur vacker som helst, och hade en utrålning som visade kärlek och ömhet.

 

Det var något med henne som jag älskade. Jag visste inte bara vad.

 

"Ey, fuck off man", röt någon och jag vände mig snabbt om. "What?", muttrade jag. "I didn't talk to you", sa han surare och jag höjde på ögonbrynet. "Ok-ey", jag fnös och kollade framåt igen. Jag var snabbt längst fram i kön och kunde inte bli mer glad över det. Tillslut kom jag fram till kassan där en ung tjej på kanske 20 år stog. "Hello", sa hon glatt och jag log. "Hi, i want a coffe, dear", sa jag och hon nickade med ett leende. "Okay", sa hon och försvann. Jag lutade min armbåge emot bordet samtidigt som jag himlade med ögonen för mig själv. 

En vecka kvar innan touren började. Jag orkade inte. Det skulle blir för mycket, jag var trött och allt kändes fel. Speciellt mellan mig och Harry. Speciellt när han gick överstyr i nattklubben. Det han gjorde var verkligen inte okej, och jag vet inte hur vi skulle lösa det. Allt på grund av Isabella.

Fuck. Ibland undrade jag, var hon verkligen bara ett spel för mig? Eller hade jag känslor för henne? Nej Zayn, sluta tänk på henne. De-.

"Here", mina tankar avbröts snabbt och jag mötte ett par blå ögon. "Oh, thank you", sa jag och tog emot kaffen hon räckte fram. Medans hon knappade in betalningen fick jag chans att se henne mer. Hon var otroligt vacker. Men hon var inte Isabella. Nej Zayn, fuck you.

Hon tog betalt och jag skyndade mig sedan därifrån. Folk glodde och vissa följde efter mig, som om jag inte såg dom. Jag skrattade tyst för mig själv och kände plötsligt hur min mobil vibrerade. Jag tog upp den och såg Isabellas namn lysa upp på skärmen.

 

"I'm sorry.", stog det. 

 

"For what? You didn't do anything."

 

"I did, i said that you were a player and that you didn't like me for real. Maybe you didn't like me, but still. I shouldn't have said something."

 

"Maybe i am one", skrev jag snabbt in och skickade innan jag ångrade mig.

 

"Maybe you are what?", jag bet mig själv i läppen och svängde snabbt in vid min lägenhet. Jag öppnade dörren innan jag skickade ett svar till Isabella med osäkra fingrar.

 

"A player."

 

FÖRLÅT FÖR SÄMSTA EVER TYP. TRÅKIGT OSV. MEN VILL BARA LÄGGA UPP DEN NYA NOVELLEN!!!