Direkt när vi kom ut ifrån hotellet kollade Linnea på mig. Vi stannade vid våran moppe och hennes.. Cyckel. "Du förstår inte vad som hände där inne", sa hon och jag kollade emot henne. "Vad hände då?", undrade jag och hon suckade. "Jag gick in i ett rum där, råkade eller något. Så gick jag in i en blond kille, sen såg någon honom, så han drog in mig i en städskrubb..", jag var tvungen att avbryta henne. "Drog han in dig i städskrubben för att någon såg honom?", undrade jag och hon nickade. "Ja, lyssna på mig. Sen så ville jag gå ut, så sa han nej, eftersom någon sett honom. Så fick jag en känsla av att han skulle våldta mig eller något? Jag vet, men han var skum. Men sen öppnade någon annan, så ramlade jag på golvet, och han killen över mig. Så skulle han hjälpa mig upp, men släppte mig skitfort så jag höll på att ramla igen. Sen stog han och bitchblikade mig medans hans kompis frågade vem jag var", sa hon och vi började dra cyckeln och moppen emot starbucks. "Sen sa han killen att jag inte ens visste hans namn, så frågade jag om jag borde veta det, då skickade dom ut mig. Så skrek jag bitch till honom, sjukt skumt", fortsatte hon. Jag höjde på ögonbrynet. "Dom kanske tillhörde bandet? Vet du vad dom hette?", undrade jag och hon skakade på huvudet. "Ena sa sitt namn, men kommer inte ihåg. Typ nyan, och han andra hette i alla fall Liam", sa hon. Jag ryckte på axlarna och vi stannade våra grejer utanför Starbucks och gick sen in.

När vi båda hade beställt och satt och pratade lite, var jag tvungen att fråga. "Var killen söt då?", undrade jag. Hon kollade upp på mig ifrån sin dricka. "Va? Vem?", undrade hon oförstående och jag skrattade till. "Killen som drog in dig i en städskrubb?", flinade jag och hon nickade. "Ja, han var blond och var ganska sö..", jag avbröt henne när jag fick syn på en svart hårig kille gå in med en blond kille. Jag satte min dricka i halsen och började hosta. "Vad gör du?", undrade Linnea med ett höjt ögonbryn. "Skit.Snygg.Kille.Bakom.Dig", viskade jag och hon vände sig om, men vände sig tvärt igen. "Men det är han!", utbrast hon och jag kunde se hennes panik stiga. "Men du sa ju att han var blond?", utbrast jag och hon hyshade mig. Jag kunde se killen med svart hår kolla emot mitt hår. Han log ett snett leende. "Ja, han and..", hon började en mening men jag var tvungen att avbryta. "Han log emot mig", sa jag tyst med ett leende. "Coolt, kan vi gå nu?", undrade hon och kollade emot mig. "Nej?", sa jag ledset. "Snälla, jag vill inte träffa han igen!", sa hon tyst och jag suckade. "Jaja", sa jag och vi reste på oss. Dom stog vid utgången, så Linnea satte sin väska framför ansiktet och jag kunde inte sluta skratta. Jag skrattade så mycket medans jag gick ut att jag råkade gå in i någon. "Se dig för", sa jag surt och backade snabbt. Det får inte vara sant. Det var killen med svart hår. Jag stog där med halft öppen mun medans Linnea stannade till. "Oj, förlåt. Det var inte menningen", utbrast jag och Linnea kollade försiktigt åt mitt håll samtidigt som hon gjorde en gest att jag skulle komma.

"I dont understand you", sa han med ett svagt leende. "Öööh..", var det enda jag fick ur mig. "Seriöst Isabella, kom nu", sa Linnea surt. Båda killarna kollade åt det hållet. "Why does she have a bag in front of her face?", undrade killen med blont hår och Linnea suckade. Hon drog långsamt ner den och hängde den på axeln. "Du är så död Bella", sa Linnea och kollade på mig. "Oh, I remember you. That crazy fan w..", Linnea blängde surt på honom. "I'm not a fan of.. You? I don't even know who you are. You act like you are famous?!", nästan skrek hon och till och med jag backade undan. "Maybe he is famous?", sa killen med svart hår. Jag kollade på honom med ett höjt ögonbryn. "What?", sa jag och Linnea samtidigt och han skrattade till. "Whatever", sa han och ryckte på axlarna. "Zayn, should we go?", sa blondinen surt. "That girl is really anoying", fortsatte han. "What? You're anoying. Even if you are famous, shouldn't you treat people like that. Like everyone is a fan", sa hon surt och jag kunde se på henne blick att hon nästan ville slå honom. "Oh, I don't understand your bad Swedish-English language", sa han och lipade emot honom. "Åh, din lilla bögjävel. Om jag inte hade haft något samvete, han jag sparkat dig riktigt hårt mellan bena nu. Ha det så jävla bra, hejdå. Kom nu Isabella", sa hon och han höjde på sina ögonbryn. "What?", sa han helt oförstående. Hon drog bara tag i min arm och vi lämnade sen Starbucks med en riktigt sur Linnea.

Jag la mig ner på bryggan och lät mitt bruna hår hänga ner över kanten och jag såg hur Bella gjorde samma sak. Vi var vid röda sten, vi spenderade alltid vår bardom här. Det var så skönt och tyst här. "Han gjorde dig verkligen sur", sa hon och skrattade lite smått. Jag nickade med ett leende. "Du förstår inte hur nära jag var på att kicka han mellan bena, jag lovar, jag var riktigt nära", sa jag och skrattade till. Hon log emot mig och det blev sen tyst. Jag kollade upp på himlen och suckade. "Tror du han var känd?", sa Bella efter en lång tystnad. Jag satte mig upp och kollade emot henne. "Jag vet inte, kanske. Men det spelar ingen roll, man behandlar inte folk som om alla är ett fan", sa jag och hon log snett. "Vet", sa hon och jag suckade. "Aja, gjort är gjort. Det lär förmodligen visa sig snart om han är känd", muttrade jag och kastade ner en sten i vattnet samtidigt som jag suckade.