Jag var så förvirrad, jag var otroligt förvirrad för att vara ärligt. Även om jag trodde att mina känslor hade vandrat åt fel håll, så kändes allt så himla rätt. Att jag skulle falla för tjejen jag trodde jag hatade. Jag visste inte vad det berodde på. Att jag var vann av all uppmärksamhet och för en gång inte fick den, eller att hon bara var otroligt underbar? Jag började må illa efter allt tänkande och reste på mig ifrån soffan och gick ut i köket. Jag öppnade skåpet och tog ut ett glas som jag fyllde med vatten, och sedan la jag ner en alvedon. Jag hjäspade snabbt och gick ut till vardagsrummet igen. Jag sträckte lite på mig samtidigt som jag la ner glaset på bordet. Jag tog upp fjärkontrollen och bländrade lite bland kanalarna tills jag såg att jag hade någon fotbolls kanal. Jag slog mig ner på soffan och drack snabbt upp alvedonen och lutade mig sen tillbaka och slöt ögonen. Vad höll jag på med? Det värsta är att jag vet vad som håller på att hända. Lilla Niall håller på att bli kär.

"Please, you suck at this. Send me the boll", skrattade jag och log stort emot Carro. Filip började skratta och Carro suckade samtidigt som hon sköt den emot mig. "Geek", utbrast hon och jag blinkade snabbt emot henne. Jag sköt snabbt in bollen i målet och log stolt. "Take That", skrek jag och Feliz skrattade högt. "Just because you guys were loosing, losers", sa jag glatt och Feliz nickade. "Exactly", flinade hon och Carro och Filip skrattade bara åt hur töntiga vi var. Jag slängde snabbt en blick emot den stora klockan som hängde på kyrkan och fick en chock. Shit. Nu har man bråttom. "I really have too go now, they're probably waiting", sa jag osäkert och suckade. Dom nickade bara åt mig och log. "See you then", sa dom allihopa och jag nickade som svar. Jag tog snabbt upp min väska och min mobil och vinkade en sista gång innan jag sprang till busshållplatsen. Jag hann precis i tid och skickade snabbt iväg ett sms till Louis. "I'm on the Bus now. Se you guys soon. :-)", skrev jag och fick snabbt svar. "Oki.", stog det och jag skrattade smått.

När jag kom fram till bowlingen hoppade jag snabbt av bussen och skyndade mig in. Jag sprang ner för trapporna och kom ner till bowlinghallen. Jag såg alla på insidan vid våran bowlingbana, inte ofta alla kommer till vad man än planerat. Jag kollade emot deras håll ett tag innan jag kände hur jag började må illa. Jag insåg hur mycket vårt liv kretsade runt dem just nu. Det känns som om vi är med dem varje dag, som om det är det enda som händer. Trotts det så känner jag dom inte så bra. Jag ville inte ha det såhär, och det som skrämmde mig allra mest var allt hat. Vad skulle hända när folk skickade oss hat? När dom skickade brev om hur mycket dom ville döda oss? Jag började se suddigt och mötte Harrys blick. Han log snabbt men jag vände mig bara om och skyndade mig in på toaletten. Jag låste snabbt om mig och lutade mig över handfatet. Jag satte på vattnet och skvätte kallt vatten i ansiktet. Jag mötte mina egna spegelbild och suckade. Jag var tvungen att välja det liv jag ville leva, ville jag bli igenkänd som killarna vän? Eller vara en i mängden? Självklart nummer två, men samtidigt kunde jag inte ens själv förstå hur bra dessa killarna fick mig att må. Och det värsta var Zayn. Han gav mig fjärilar i magen av att bara kolla på mig, han hade allt det jag letade efter. Förutom delen där han betedde sig som ett svin. Han gillade mig inte på riktigt, och jag var tvungen att svälja det.

Det knackade på dörren och jag förstod direkt att det var Harry, han hade vart så underlig på senaste. Och vi hade knappt pratat sedan han kysste mig. "Yes Harry?", sa jag irriterad och öppnade försiktigt dörren när jag fick se någon helt annan. "I'm not Harry?", sa han surt och jag bet mig i läppen. "Sorry Niall", sa jag snabbt och han log snett. "I'ts okay. Wanna talk?", frågade han och jag svalde. "About..?", sa jag tyst och han ryckte på axlarna. "I dont know, the reason why you are feeling this was. Why you're hiding something", sa han och ryckte återigen på axlarna. Jag höjde på mitt ögonbry samtidigt som jag svalde. "It's nothing.", mummlade jag och han log snett. "Love, Don't lie. But it's okay, you don't have too tell me.", sa han och kramade om mig snabbt. Han backade sen undan och tog min hand. "Come on now", sa han glatt och drog med mig ut till dom andra. Linnea kollade oroligt på mig och jag valde att berätta sen istället. Harry mötte min blick och kramade snabbt om mig. "What's wrong?", undrade han tyst och jag skakade på huvudet. "It's nothing, I promise", muttrade jag och släppte taget om honom. Jag kollade åt Zayns håll som mötte min blick. "Hi", sa han och jag log. "Hi", svarade jag bara och kramade sen om Liam och Louis.

"Okay, we do like this. Louis, Harry, Linnea and Isabella in one team, and Niall, Liam and I in the other team?", sa Zayn frågandes och jag log. "No, we can't have two girls in our team. You have to take on of us", sa jag och Zayn suckade. "Okay, we want you then", sa Zayn och jag skakade på huvudet. "No, I wan't to win this game.", sa jag och han suckade. "Stop it, come here", sa han och jag skakade på huvudet. "You heard her, she wants to win. It means that se wants to be with me and Louis", sa Harry och Louis skrattade. "Fine. Linnea, come here", sa han och vände sin blick emot henne. Hon kollade upp ifrån sin mobil som hon hålt på med. "No", sa hon surt och kollade sen ner i mobilen igen. Zayn suckade irriterat och gick fram till Linnea, la hennes mobil i fickan och bärde upp henne på axeln. Jag kunde inte hålla mig för skratt, men det kunde ingen göra. Inte ens Linnea och Zayn. "Let me gooooo", bädjade hon och han skakade på huvudet. "Only if you're in our teame", hon suckade och nickade snabbt. Han log stolt och släppte sen ner henne på golvet. Hon suckade irriterat och gick sen fram till våran bana.

Spelet var igång och jag hade aldrig skrattat så mycket. Deras lag ledde med nästan 150 poäng, och vi bokstavligt talat sög. Linnea var sämst i deras lag, men bättre en alla oss tre i vårt lag tillsammans. Ja, där hör ni. Den absolut sämsta av oss alla var jag. Den åkte ner i sidan varje gång. Det slutade med att dom vann, och vi var skylldig dom en middag. Jag suckade surt medans Harry skrattade åt mig och Louis som båda satt och surade. "It was only a game", skrattade han fram och drog på sig sina egna skor. Jag skrattade tyst samtidigt som jag skakade på huvudet.

Jag satte håret bakom örat samtidigt som jag böjde mig ner för att hitta mina skor. Alla hade gått ut på utsidan förutom Niall som var på toa, och jag då. Jag drog av mig mina bowling skor och lade upp dom på hyllan och drog sen ut mina egna skor. Jag kände hur någon glodde på mig och jag vände mig snabbt om och fick syn på Niall. Han mötte min blick och jag vände mig om igen. "Linnea..", sa han tyst och jag bet mig själv i läppen för att inte börja skratta. Jag älskade hur han sa mitt namn, det lät verkligen inte bra. Han uttalar det helt fel. "Mm..", mummlade jag fram och satte på mig mina skor. Jag reste mig upp och kände två armar runt min midja som kom bakifrån. Jag vände försiktigt på huvudet och mötte hans blick. "Niall, ple..", han avbröt mig genom and hysha mig. Hans läppar snuddade vid mitt öra och jag log lite. "Shh, just lisen. I want to ask you one thing. Can I take you out? On a date?", viskade han och började kyssa mig ner till nacken ifrån örat. Han vände sen på mig och log. "Can I?", frågade han och jag svalde. "You make me so confused. It feels like you hate me, but still want to go out with me. It's annoy me, really. If yo-", plötsligt tryckte han sina läppar emot mina och jag skulle backa bakåt men hand la sin ena hand emot min övre rygg och den andra låg kvar runt midjan. Från en början kändes det bara fel, men plötsligt smälte jag in i kyssen. Hans läppar var mjuka och mysiga och dom passade perfekt emot mina. Allt runt om mig förvann och han särade på mina läppar tack vare sin tunga. Han smakade mint och allt kändes underbart.

Plötsligt backade han undan och log. Han tog min hand och jag höjde på ögonbrynet. Han drog in mig i honom så hårt att jag nästan tappade balansen innan han viskade något. "Tonight, nine outside my place. Be there", han backade sen undan och log samtidigt som han släppte min hand och försvann. Även fast han inte ens var i samma rum, kunde jag känna fjärlilarna i magen.