När vi efter bara några minuter kom fram till bion stannade vi båda up flåsandes. Trotts att vi sprungit hela vägen hit, var vi otroligt blöta. Mitt hår var fastklistrat emot huden medans Nialls hår fortfarande sprätade åt alla olika håll. Regndroppar rann ner längst hans käke ner till halsen och hans vita t-shirt var nu nästan genomskinlig. Jag bet mig själv i läppen och kollade bort. Jag kände två kalla armar runt min midja komma bakifrån och jag ryckte till av hur kalla dom var. "Niall", mummlade jag och han skrattade. Han började gå utan att släppa taget om mig. Hans huvud var lutat emot min axel och jag log svagt. När vi kom fram till kassan släppte han ofrivilligt för att ta upp sin plånbok. "Two tickets to.. Uhm.. When's the next movie?", frågade han kassörskan som kollade ner i sin dator. "Uhm, 20 minuts too.. Chernobyls Diaries", sa hon och kollade skeptiskt på Niall. "You're that guy from One Direction, right..?", frågade hon och han skakade på huvudet. "Nope", sa han snabbt. "But yeah, we want to see that movie", fortsatte han. "But Niall, I don't even know wha..", han avbröt mig. "It's a horror", sa han och vände sig emot mig. "Oh but no I do..", Niall avbröt mig igen. "Yep, like I said, two tickets please", sa han glatt och satte sin hand för min mun. Jag försökte ta bort den men hand tryckte den bara hårdare. Jag himlade med ögonen och insåg snabbt att jag lika väll kunde ge upp.

 

Kassörskan var fortfarande skeptiskt men gav oss två biljetter. "18 Pounds sir", sa hon och Niall nog. Han gav fram sitt kort och jag slog han på armen. "I whti tuo pi", mummlade jag emot hans hand, men man hörde inte ett skit av vad jag sa. "What?", frågade han och log. Jag pekade på hans hand men han skakade bara på huvudet och drog mig närmre sig. "Something else?", Niall kollade på mig och sen tillbaka samtidigt som han nickade. "Yeah, we want pop-corn", sa han och hon nickade. "Small, Medium, Large or extra Large?" "Large", svarade Niall snabbt och hon gav fram det. Han betalade med kortet och tog sen pop-cornen för att skynda sig därifrån. Han släppte tillslut min hand och började äta ifrån pop-cornen. Men jag höjde bara på ögonbrynet samtidigt som jag glodde på han. Efter en stund kollade han tillslut upp. "What?", frågade han oförstående. "One, I don't like horrors. Two, you paid fo-", som alltid, han avbröt mig. "Shut it babe, take som pop-corns", mummlade han och sträckte fram pop-cornen. Jag försökte att inte le men det gick inte att undgå. "Just because you're CUTE.", sa jag surt och drog åt mig pop-cornen. Han log stolt och tog sen min hand. Hans hand var mjuk och varm, tillskillnad ifrån förut. Det kändes så konstigt att se denna sidan av Niall. Det kändes konstigt över huvud taget att vi inte hatade varann, som det kändes att vi alltid gjorde. Fast egentligen visste jag att jag aldrig hatat han på riktigt, det är för starkt att säga. Jag tog några pop-corn och Niall gav fram biljetterna till någon som grubblade något ohörbart. Vi skyndade oss sen in i biosalongen. Vi letade upp våra platser, längst bak, såklart.Ugh. Vi satt i kanten, dessutom. Vi satte oss ner på våra platser och bio salongen var nästan helt full. Konstigt, det var endå minst 10 minuter kvar. Niall la sin arm runt mig och log. Jag mötte hans blick. "Are you even allowed to be out without a bodyguard?", frågade jag och han skakade snabbt på huvudet. "Nope, but I don't care. If I want to hang with someone I like, and someone that makes me happy. Then.. I dont care if I'm allowed or not.", sa han och ryckte på axlarna.

 

Jag vände snabbt min blick emot skärmen. Som tur var började reklamen precis då. Gör jag Niall.. Glad? Eller menade han inte på det sättet? Gud, hans sätt att betee sig gör mig galen. Så osägbar.. Glad.. Sur.. Oskyldig.. Skyldig. Allt på samma gång. Hur är det ens möjligt? Hans arm drog mig tättare intill honom och jag bet mig kinden. Han gör mig galen.

 

-

 

"I'm so scared", viskade jag och tryckte mig närmre Niall - om det ens var möjligt. Han skrattade lite samtidigt som hans arm tättnade runt mig. Jag drog upp min ben ifrån golvet och la mina armar runt dem. Jag var verkligen rädd, och bara halva filmen hade gått. Snacka om att inte kunna somna ikväll. "It's okay babe, don't be scared. I'm here", sa han och skrattade lite. Kan han sluta kalla mig babe?! Även fast jag älskade när gjorde.. Jag blev bara så.. Varm. Hans röst var så underbar. "But I'm scared", muttrade jag och han kollade emot mig. "I dont want you to be scared.", sa han och log. Han tog ett pop-corn och kastade det på någon framför oss. Han vände sig snabbt om med en irriterad blick. "I know it was you, it's NOT funny", sa han irriterat och vände sig frammåt igen. "Oooops", viskade jag fram samtidigt som både jag och Niall började skratta. Han tystnade sen och vände sig emot mig. Hans ögon mötte mina och jag blev också tyst. "What?", frågade jag och han skakade på huvudet. "N-Nothing. You're just so.. Beautiful", jag kunde inte undvika att mina kinder snabbt skulle tonas upp i en röd färg. Jag kollade generat bort men han la sin hand emot min kind så att jag kollade på honom igen. "Don't look away, please.", sa han och log svagt. Jag nickade samtidigt som jag gav han ett snett leende. Han närmade sig och av ren reflex backade jag undan. Men han gav sig inte utan kom närmre. Mitt huvud var bara några centimeter ifrån hans och tillslut fick han nog. "Ah, just kiss me", muttrade han och drog mitt ansiktet emot hans. Han drog mig närmre honom och hans läppar snuddade vid mina. Men han backade snabbt undan när vi hörde någon harkla sig. "Excuse me, people are saying that you two are annoying people", sa tjejen som tidigare suttit vid kassan. "What?!", utbrast Niall och jag la min hand på hans axel. "Take it easy", mummlade jag.

 

Människor kollade åt vårt håll och hon nickade. "Yeah, I want you two out from here, sorry guys. But it's my job", sa hon ursäktande och gick sen ner till dörren och ut. "We're not going to leave, no way", utbrast Niall och jag himlade med ögonen. "I'm scared anyways, lets go", sa jag och han skakade på huvudet. "No", muttrade han och tog min hand, men jag drog snabbt undan then. "Fine", sa jag och reste mig upp. Jag tog min väska och gick snabbt ut ur biosalongen. Jag kunde nästan höra Niall sucka innan han var ute hos mig.

 

"Hey, why did you leave?", frågade han och jag suckade. "Beacuse someone threw us out, because someone ELSE threw pop-corn at peoples", sa jag surt och han kollade på mig. "Are you serious? I did it because YOU were scared, it's your own fault.", röt han och började gå emot utgånen samtidigt som jag gick efter. "What? You didn't give me a choise. I don't like horrors, I told you", sa jag och han suckade. "You said that AFTER we buyed the tickets to the movie", mummlar han och jag stannar upp. "Yeah, Because YOU fucking covered my mouth, so I couldn't say anything you idiot", röt jag och nu var det hans tur att stanna upp. "BUT IF YOU DIDN'T GO AWAY THAT DAY I ASKED YOU OUT, WE WOULDN'T EVEN BE ON THIS STUPID DATE", yep. Han skrek åt mig. Där fick jag nog.

 

Jag skakade bara på huvudet samtidigt som jag snabbt började gå därifrån. "Fuck off", mummlade jag och hörde ett högt suck. "Fuck, please just wait..", sa han och sprang fram till mig. Han tog tag i min hand men jag drog undan den. "I said - FUCK OFF", Röt jag och han skakade på huvudet. "No, I'm so, so, sooo sorry. Please, I'm really sorry. I dont know why I said that, I just.. I dont know, I'm sorry babe", och där kom det igen. Babe. Ugh. Han drog in mig i en kram och jag suckade. Tur för honom att han är jävligt söt. Jag backade sen undan och han log ursäktande. "Do you forgive.. me?", frågade han och jag himlade med ögonen. "Yeah, i guess soo", muttrade jag och han log stort. Jag besvarade inte hans leende och kollade surt ner i marken. "I don't even know why I forgive you time, after time-", Vi började gå men plötsligt snubblade jag till och landade hårt emot marken. Jag tystnade och Niall kollade oroligt på mig. Niall satte sig snabbt på huk och tog min hand. "Are you okay?", undrade han orolig och drog mig upp. Jag nickade samtidigt som jag svajade till. Niall la sin hand beskyddande emot min midja och började försiktigt gå igen. Han mötte min blick och hans ögon blinkade till. "I dont really know either. You shouldn't..", mummlade han. "Or I mean, I want you to. But i just.. Ugh, why is it so hard to talk to you. You're so perfect okay, and I.. I..-", han tystnade och jag svalde. "You what?", sa jag tyst och han kliade sig i nacken. "I fell for you."