"I already told you. Nothing happened", jag hörde Harrys röst samtidigt som jag försiktigt öppnade ögonen. Jag hjäspade lite och mitt huvud snurrade till. Hade jag somnat här?

"Man, I saw you. Don't act like nothing happened", Zayn. När hade han kommit hit? Och till deras röster att höra lät det som att dom var mitt i ett bråk där ute. Jag ville inte ligga och tjuvlyssna, men samtidigt ville jag inte störa dem. "For gods sake Zayn, she was sleeping. On my shoulder, what's the big deal?!", Harry var uprörd. Det hörde man på långa vägar. Och av vad jag hört så snackade dom om mig, trotts det var jag otroligt förvirrad.

"Harry. I know that you like her, more then a friend. Because YOU freaking told me. That's why I act like this. Even if she saw this like a friend thing, didn't you do that", åh nej. Jag satte mig försiktigt upp samtidigt som jag sträckte på mig. Harry, han har alltså känslor för mig. "Close the door, I don't want to wake her up.", röt Harry och jag kunde höra fotsteg närma sig. Jag la mig ner snabbt igen och låtsades sova innan jag hörde hur dörren stängdes.

 

Jag ställde mig upp och drog åt mig min mobil. Jag gick försiktigt ut i hallen och drog på mig mina skor, innan jag lämnade lägenheten. Solen var helt borta och det var fortfarande kallt ute. Regnet hade lagt sig nästan helt. Jag hjäspade lite samtidigt som jag slängde en blick på klockan som var belägen på min arm.

"00:04", stog det och jag suckade. 

Jag drog upp min mobil och slog snabbt in Linneas nummer. "Hallå?", svarade hon. "Hej", sa jag samtidigt som jag hjäspade ännu en gång. "Bella?", "Ja det är jag. Vart är du?", frågade jag och jag kunde höra hur det prasslade till i luren. "Hos Niall, jag tänkte gå precis, men han låter mig inte. Det är för sent säger han. Och puckot har inget körkort", sa hon och skrattade lite. "Vart är du då?", jag suckade. "Utanför Harry, men jag drar hem", muttrade jag.

"Nej, det gör du inte alls. Vänta lite", mummlade hon och sen lät det som om hon la undan telefonen. Efter bara någon minut kom hon tillbaka till luren. "Sov här, med mig och Niall", sa hon glatt och jag höjde på ögonbrynet. "Nej, ni kan få vara själva", "Nej det är lugnt, jag lovar. Du vet ju vart han bor, kom upp nu. Och smsa din mamma så hon vet. Puss", sa hon innan hon la på.

Jag skrattade lite samtidigt som jag la ner mobilen i fickan och började gå emot honom.

 

"Where are you?", skrev jag in och skickade till Bella. Jag sparkade till en sten samtidigt som jag suckade. Jag orkade inte disskutera mera med Zayn så jag hade bara stuckit ut. Men jag behövde det, jag behövde frisk luft. Klockan var trotts allt nästan 1 på natten, vem skulle se mig nu? Dock hade någon dödat mig, vet inte vem, förmodligen paul, om han fick reda på att jag var ute nu.

Jag kom in i en stor park som var folktom. Konstigt. Det var obehaglig stämning, men jag sprang snabbt förbi den. Jag kom fram till en stor fotbolls plan, men här var det några ungdommar.

Jag gick lite närmre och fick se att det var tre killar, och två tjejer. Kanske i min ålder. Jag himlade med ögonen för att skynda mig därifrån. Jag ville inte bli se.. "Aouch", mummlade jag och lade handen emot huvudet.

Jag böjde mig ner för att ta upp bollen någon sjutit mot mig. Idiotiskt. "O herregud, jag är så ledsen, förlåt mig", jag förstod inte vad som sas, men det var en ljus tjejröst.

Jag vände mig om och sjöt tillbaka bollen till henne samtidigt som jag höjde på ögonbrynet.

"I don't understand you", muttrade jag och jag kunde se hennes kinder blossa upp i en röd färg. "Oh, I'm so sorry. I didn't see you.", mummlade hon. "And uhm.. Sorry, but are you Harry Styles or am I very tired?", frågade hon sedan och jag suckade. "Yeah, do you want a picture?", sa jag och hon skakade på huvudet. "Naa, it's okey."

"Uhm.. Okey", hon stog någon meter bort ifrån mig med bollen i handen. Hon hade på sig ett par rosa shorts och ett grått linne. Hennes blonda långa hår var uppsatt i en hög tofs och hon hade stora glada ögon. Hon var inte jätte kort, men inte hur lång som helst. Runt 173-176 skulle jag tro. Hon var riktigt vacker.

"But I want a picture with you", sa jag glatt och hon skrattade. "Why?", frågade hon. "You're really beautiful", sa jag och hon kollade generat iväg. "Uhm, than-", "Sofia? What are you doing?", ropade någon kille ifrån fotbolls planen. Hon kollade på mig samtidigt som hon backade. "I, uhm.. Need to go", mummlade hon. "My name is Sofia, by the way", sa hon och log stort innan hon sprang tillbaka till dom andra. Wow. 

Såna där tjejer ser man inte varje dag.