"Hey Babe", jag kollade ner i mobilen och fick syn på ett sms ifrån Joselyn. Enda sen jag hjälpt henne hem ifrån festen så har hon skrivit minst ett sms varje dag, svenska tjejer var väldigt på. Eller vissa borde jag säga. Jag kände inte för att svara just nu. Jag satte upp fötterna på bordet samtidigt som jag la ner mobilen och glodde på den stora tvn. Något tyskt program med engelsk översättning var på och jag var för trött för att ens bry mig. Jag hade på mig stora mjukisbyxor i en grå färg och ingen tröja på mig. Det var fruktansvärt varmt idag och jag svettades nästan. Jag hörde plötsligt hur någon öppnade dörren och jag orkade inte ens resa på mig för att möta personens blick. "Niall?", det var visst inte någon av killarna. Hela jag frös till is och jag vände på huvudet för att se det välbekanta ansiktet. "Linnea", sa jag och hörde hur fult det lät när jag sa hennes namn. Det lät bara inte bra, jag visste att det inte var så hon uttalade det. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, resa mig upp och krama om henne eller be henne gå. Jag svalde men behövde inte ens säga något innan hon hann före. "I can go, if you want me to", sa hon och svalde och jag nickade. Hon himlade med ögonen och jag slog ut med armarna. "No, I mean No", sa jag snabbt när hon vände sig om. Hon kollade bak till mig igen och svalde. "What are you doing here?", sa jag förvirrat och hon bet sig i läppen. "I'm here in London to meet Bellas mom, and I met Liam and them at the airport, and I said that I wanted to talk to you. So yeah, here I am..", hon log snett medans orden kom ut ur munnen på henne. Jag reste mig upp ifrån soffan och mötte hennes blick som återigen gjorde mig knäsvag. Jag fattade inte vad jag höll på med, varför jag betedde mig som jag gjorde emot henne. Hon gav mig chanser åter och åter igen och jag betedde mig som en idiot. Hon var så vacker och brydde sig om andra. Jag gick närmre henne och tvekade lite innan jag tillslut öppnade armarna och tog in henne för en kram.

Jag backade sen undan och log lite, medans hon såg allmänt förvirrad ut. "Can I just ask you one thing?", sa hon och lugnt. Jag nickade. "Why are you so hard to understand. You are like.. Two peoples, I dont know.. You're just so..", hon avslutades sig själv för att hitta rätta ord. Jag nickade emot henne och svalde. "I know.. I just, I'm like that when I like somebody", sa jag och var tvungen att trycka fram orden. Annars skulle jag förmodligen aldrig vågat säga det. Hon mötte min blick och jag bet mig i läppen. Jag stog väldigt nära henne och hennes blåa ögon lös starkt. Jag blev nästan orolig att hon skulle slå mig när hon var så tyst, när hon verkligen inte sa något började jag få panik. "Please say something", mummlade jag och hon svalde. "I dont know what to say", viskade hon och jag suckade. Jag kollade upp emot mitt rum och såg gittaren stå lutad emot väggen. Jag tog försiktigt hennes hand och hon lät mig ta den, även om hon blev förvånad. Jag vände mig om och drog med henne upp till mitt rum. Jag släppte henne vid min säng och satte mig på fotöljkanten. Hon kollade emot mig gitarr. "Play something", sa hon och vände sedan upp blicken till mig igen. Jag log snett och tog tag i den. Jag satte upp den i mitt knä och funderade lite. Hon lutade sig emot väggen i min säng och drog upp bena till sitt ansikte. Hennes hår var slarvigt ute i en fläta på sidan, och hon hade short så att man kunde se hennes fina och bruna ben. Jag bet mig i läppen medans jag började spela dom första ackorden. Jag kollade på henne medans jag började sjunga på Stereo Hearts. "Make me your radio. Turn me up when you feel low. This melody was meant for you. Just sing along to my stereo", jag sjöng bara refrängen medans jag undvek hennes blick och la sen undan gitarren och kollade generat ner i golvet.

Hon kom fram till mig och ställde sig framför mig, vilket gjorde att jag var tvungen att kolla upp på henne. Hon la sin hand försiktigt på min kind och kom närmre mig för att sedan viska något i mitt öra. "You said that you liked me, Show it. And I'm yours", med dom orden lämnade hon rummet.

Jag satt på strandkanten med huvhudet lutat emot knäna som var uppdragna emot min kropp. Zayn satte brevid mig med armen runt mina axlar. Solen hade börjat gå ner och jag började frysa, jag hade bara på mig en blå bikini, och han hade bara badshorts. Jag reste på huvudet och lutade det emot hans axlar istället. Linnea hade gått direkt till Niall och pratat med honom, sen hade hon åkt till min mamma och lämnat våra saker. Sen hade hon följt med Liam och Louis på bio. Jag hade inte träffat mamma än, men skulle hem snart. Men just nu satt jag på en underbar strand med en jätte fin kille, varje gång han rörde vid mig fick han mitt hjärta att slå snabbare än vad jag trodde var möjligt. "You are the one who makes it worth waking up in the morning. I'd trade the sun for the chance to show you I'm all in", sjöng han tyst och jag log svagt för mig själv. Han tystnade och vände ansiktet emot mig. Jag vände min blick så den hamnade på honom och han kollade på mig länge med hans stora och bruna ögon, dom såg så säkra ut. Så självklara. Han flyttade sig närmre mig, vilket jag inte trodde var möjligt. Hans läppar närmade sig mina och jag började skratta. Jag reste mig snabbt upp och han kollade på mig med ett höjt ögonbry. "It's late", sa jag blygt och bet mig i läppen. Jag fnittrade sen till och halvsprang upp till våra väskor. Jag tog på mig mina jeansshorts över bikinin och satte sen på mig ett rosa linne. Han kom emot mig samtidigt som han skrattade. Jag knöt på mig mina converse medans han satte på sig sina kläder. Vi tog våra väskor och började sen gå längst strandkanten.

Plötsligt snubblade han till på en sten och hamnade rakt i sanden medans jag inte kunde sluta skratta. Jag satte mig på huk medans jag drog upp han så han satt ner. Jag la mina händer på hans kinder för att kolla om han var okej. "Yes, you're okey", viskade jag och han log svagt. "I'm always okey when I'm with you", sa han och kollade in i mina ögon. Jag svalde och drog försiktigt tillbaka mina händer. Han glodde ner på mina läppar som suktade efter hans. Han mötte sen min blick igen och jag bet mig i läppen. Denna gången var det jag som tog steget genom att lägga mina armar runt hans hals. Jag tryckte försiktigt mina läppar emot hans och han besvarade kyssen som tack vare våra tungor snabbt blev hångel. Han la sina armar runt min midja och la sig försiktigt ner i sanden och drog med mig ner utan att avsluta något. Men jag slutade och flyttade bort mina läppar ifrån hans medans jag försiktigt reste mig upp. "You're very beautiful tonight", viskade han och jag skrattade till. Jag fattade precis, det var så självklart. "I'm a girl, a smart one. I know what you're doing", sa jag tyst och mitt leende försvann. Han kollade oförståendes på mig och reste sig upp. Jag tog tag i hans axlar och närmade mig så att jag kunde viska i hans öra. "I know that you don't like me for real, you don't act like you do that", viskade jag och släppte sen taget om honom. Jag skulle gå men han tog tag i min armled. "Isabella, please dont, that's not true", sa han tyst och jag svalde. Jag mötte hans ledsna ögon och kollade på honom länge. Han var den enda som kallade mig det. "You're the only one who says Isabella, everyone says Bella", sa jag tyst och han log svagt. "I just love your name", sa han och jag skakade snabbt på huvudet. Jag drog åt mig min hand och började snabbt gå därifrån, utan att Zayn sa ett enda ord.

• Kärlek
• Drama
• Bråk
• Vänskap
• Kändiskap
• Fans
• Spänning
• Sorg
• Äventyr
• M.M.