Jag kunde inte hata något mer än vad jag hatade saker nu. Jag hade inte snackat med Zayn på en hel vecka. Efter natten på klubben, då var allt förendrat. Som om vi inte kände varandra. Dessutom börjar vår tour i Amerika om en vecka, jag måste snacka med honom. Men dock var det en sak som gjorde mig glad. Hon. Sofia. Hon var hur vacker som helst, och hade en utrålning som visade kärlek och ömhet.

 

Det var något med henne som jag älskade. Jag visste inte bara vad.

 

"Ey, fuck off man", röt någon och jag vände mig snabbt om. "What?", muttrade jag. "I didn't talk to you", sa han surare och jag höjde på ögonbrynet. "Ok-ey", jag fnös och kollade framåt igen. Jag var snabbt längst fram i kön och kunde inte bli mer glad över det. Tillslut kom jag fram till kassan där en ung tjej på kanske 20 år stog. "Hello", sa hon glatt och jag log. "Hi, i want a coffe, dear", sa jag och hon nickade med ett leende. "Okay", sa hon och försvann. Jag lutade min armbåge emot bordet samtidigt som jag himlade med ögonen för mig själv. 

En vecka kvar innan touren började. Jag orkade inte. Det skulle blir för mycket, jag var trött och allt kändes fel. Speciellt mellan mig och Harry. Speciellt när han gick överstyr i nattklubben. Det han gjorde var verkligen inte okej, och jag vet inte hur vi skulle lösa det. Allt på grund av Isabella.

Fuck. Ibland undrade jag, var hon verkligen bara ett spel för mig? Eller hade jag känslor för henne? Nej Zayn, sluta tänk på henne. De-.

"Here", mina tankar avbröts snabbt och jag mötte ett par blå ögon. "Oh, thank you", sa jag och tog emot kaffen hon räckte fram. Medans hon knappade in betalningen fick jag chans att se henne mer. Hon var otroligt vacker. Men hon var inte Isabella. Nej Zayn, fuck you.

Hon tog betalt och jag skyndade mig sedan därifrån. Folk glodde och vissa följde efter mig, som om jag inte såg dom. Jag skrattade tyst för mig själv och kände plötsligt hur min mobil vibrerade. Jag tog upp den och såg Isabellas namn lysa upp på skärmen.

 

"I'm sorry.", stog det. 

 

"For what? You didn't do anything."

 

"I did, i said that you were a player and that you didn't like me for real. Maybe you didn't like me, but still. I shouldn't have said something."

 

"Maybe i am one", skrev jag snabbt in och skickade innan jag ångrade mig.

 

"Maybe you are what?", jag bet mig själv i läppen och svängde snabbt in vid min lägenhet. Jag öppnade dörren innan jag skickade ett svar till Isabella med osäkra fingrar.

 

"A player."

 

FÖRLÅT FÖR SÄMSTA EVER TYP. TRÅKIGT OSV. MEN VILL BARA LÄGGA UPP DEN NYA NOVELLEN!!!

 

 

 

"I don't know", mummlade jag med en svag hjäspning. Jag kände hur hans arm lade sig försiktigt runt min midja och jag vände min blick emot honom. Hans blåa ögon mötte mina och han tog min hand i sin. Han lediga hand letade sig upp till min kind och han smekte den försiktigt. "You're so beautiful", mummlade han och lutade sig fram emot mig. Han lutade sin panna emot min samtidigt som han försiktigt la mig ner i sängen, men honom över mig. Hans armar var på varsida om mig så han kunde hålla sig uppe, utan att lägga för mycket tyngd på mig. "You're not so bad you either", det kom nästan som en viskning. Men kunde man skylla på mig? Jag kunde nästan tappa bort mig i hans ögon. "I'm so sorry, for everything i've said, and done", han var så tyst att jag nästan inte kunde höra honom. Jag svalde svagt och tog hans hand i min. "Niall, it's okay. I'm sorry too", sa jag lika tyst och hans hand sökte min kind igen. Hans panna var fortfarande lutad emot min, och hans kropp var hårt tryckt emot min. Han släppte taget om min hand, och han la sin händer under mig, runt min midja. Han tryckte mig uppåt så jag kom närmre honom, om det ens var möjligt.

 

Hans läppar mötte tillslut mina och jag kunde inte undgå att pressa fram ett leende emot hans läppar. Mina händer la sig runt hans nacke och jag drog försiktigt dom neråt emot hans tröjkant. Hans tunga särade på mina läppar och kyssen gick snabbt över till hångel. Hans ena hand mötte mitt hår och han drog försiktigt ut toffsen som hållt uppe håret i en slarvig bulle. Jag tog tag i hans tröjkant och drog av den, vilket avbröt kyssen. Jag slängde försiktigt ner den på golvet och hans la sina händer på varsin sida av mitt huvud. Hans ansikte var bara några centimeter ifrån mitt, och han var så söt. Han hår var små trassligt och stod åt alla håll, hans ögon var fulla av lust. Hans läppar var röda och ömma, och ett svagt leende lekte sig på hans läppar.

 

"I like you so freaking much, oh yeez. No, i love you. I don't like you, i fucking love you", sa han under samma andetag och det känndes som om mitt hjärta slutat slå. Nej. Nej, nej nej. "Niall..", viskade jag och han reste sig snabbt upp. Han slog handen emot pannan och lutade sig emot väggen, medans jag bara låg kvar och försökte fånga min anda. "I knew it. Fuck.", röt han tyst för sig själv och hans blåa ögon mötte mina. Han svalde innan han öppnade sin mun för att prata. "You doesn't love me? I should've know. I'm sorry, i think i should go now", muttrade han och reste sig upp. Han böjde sig ner och tog tag i sin tröja för att sedan dra den över huvudet. "No, Niall wait", mummlade jag samtidigt som jag reste mig upp. Jag tog hans hand, men hand drog den snabbt åt sig själv. Han satte sig på sin tjocktröja och drog upp luvan, innan han tog på sig sin resväka. Han kollade på mig. "I'm sorry", sa jag, jag kunde bara inte hjälpa det. Tårar letade sig sakta fram och rann ner för mina kinder. Hans blick gick snabbt ifrån arg till orolig och ångerfull. Han särade på sina läppar för att säga något. Men han stände dom bara igen. Han vände sig om och gick ut ur rummet.

 

Jag kunde inte låta honom gå. Inte igen. Jag orkade inte med mer drama just nu. Jag skyndade mig ner till gatan och såg han gå där. "Niall", skrek jag och han vände sig snabbt om. Han skakade bara på huvudet och vände sig om. Men sen sa jag något som fick honom att stanna upp. "I love you too, Niall"

... Så kan jag berätta att nästa del kommer upp om fem dagar. På Lördag alltså. KRAM!

↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓

↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑

 

Tryck på bilden eller tryck HÄÄÄÄÄÄR!

 

Okej, så här ligger det till. Jag håller på att skriva massa på min nya novell som kommer komma upp efter den jag har just nu, men denna novellen jag har ju nu väljer jag att lägga åt sidan i någon/några dagar. Alltså max en vecka, för behöver mer insperation.

 

Hoppas ni förstår! Men vill inte lägga upp den nya novellen förens den jag har nu är klar, men vill heller inte att det ska gå en vecka utan uppdatering. Så ska göra kort, korta novell delar som är ur DITT perspektiv. Alltså en "Imagine", som man säger på Engelska. Hoppas ni fattar!

 

 

"Oherregud..", muttrade jag tyst när jag kollade mig omkring i rummet som numera var i kaos. Plastmuggar var över allt i lägenheten och tank lampan hängde snett. Gardinerna var nerdragna och det var blött i soffan. Jag vill inte ens veta vad som hänt där.

Jag tog mig själv för huvudet samtidigt som jag blinkade till i ett desperat försök att få bort allting. Men det gick bara inte. "Linnea kommer döda mig", muttrade jag tyst för mig själv samtidigt som jag vände mig om, men istället fick jag möta två väldigt oroliga ögon.

"Vad i..", hon tystnade. Hon bytte blickar från mig till rummet, och sedan tillbaka till mig. "Åh, du är så död fröken "Gå du och lägg dig inget kommer hända". Åh herregud..", röt hon och kliade sig i nacken. Hon gick snabbt förbi mig och kollade sig omkring i rummet. Jag visste att det minsta jag kunde göra var att städa upp.

"Förlåt", sa jag i ett försökande att bli förlåten, men Linnea slängde bara en kall blick emot mig.

Jag slängde en blick emot klockan som bara var några minuter i tio.

"Lyssna här. Jag ville bara att du skulle må bättre, så jag bad dig lägga dig. Sen drog jag ut för att jag var hungrig, och se-", "Det är lugnt Bella. Du menade inget illa".

Hon gav mig en blick samtidigt som jag började skaka på huvudet. "Nej, de-", "Det är okej", sa hon snabbt och avbröt mig ännu en gång.

Hon suckade och gick ut i köket för att sedan komma tillbaka med en soppkasse. Hon började lägga ner allt skräp i påsen och jag gick raka vägen fram till gardinerna för att sätta upp dom igen. Efter drygt en timma, kanske mindre, kanske mer, jag hade inte koll på tiden, så var det i hyfsatt ordning här. 

Jag kunde knappt hålla ögonen öppna så trött jag var efter allt städande.

"Dom drog ju i alla fall riktigt tidigt. Klockan var ju inte ens elva", sa Linnea. Jag ryckte nästan till av hennes röst. Hon hade vart tyst hela tiden och jag mötte hennes blick samtidigt som jag nickade. Hon kollade sedan emot klockan och sedan tillbaka till mig. "En timma kvar tills min födelsedag är över, inte ens det", muttrade hon. 

Ett leende spred sig på mina läppar och jag reste mig snabbt upp ifrån stolen jag tidigare satt på.

"Men jag borde gå hem nu, gå och lägg dig, du mådde ju inte så bra", sa jag och hon höjde på ögonbrynet men gjorde som jag sa. Hon skakade på huvudet för sig själv och jag lämnade snabbt hennes lägenhet.

 

Jag kunde känna hur sängen försiktigt sjönk ner brevid mig och bara några sekunder senare kände jag en arm krama om mig bakifrån.

"Bella..", sa jag tyst och puttade bort handen men fick bara höra ett skratt. Det lät underbart. Man kunde höra regnet forsa ner utanför och jag skakade på huvudet för mig själv. "Jag försöker sova", mummlade jag emot min kudde men slog snabbt upp ögonen när jag insett att Bella dragit hem tidigare.

Jag vände på mig otroligt snabbt samtidigt som jag tryckte mig själv emot väggen. Personen som precis luggit brevid mig pep till och låg nu på golvet. "Why did you do that..", hörde jag en väl bekant röst säga och jag kröp snabbt till kanten av sängen och möttes av ett stort leende. "Uhh.. Suprise?", sa han i ett försökande och jag log stort. "Niall", utbrast jag och rullade ner ifrån sängkante rakt ner på honom. Han skrattade till samtidigt som han slog sina armar runt mig.

"Happy Birthday babe", viskade han i mitt öra och jag rös till. Min blick gled till klockan som bara var några minuter i tolv. 

"You.. You're here", mummlade jag emot hans bröstkorg och han skrattade till. "Yeah, aren't you going to give your boyfr-", han tystnade snabbt när han insåg vad han höll på att säga.

Jag reste snabbt på huvudet och satte mig på sidan om honom. Han svalde samtidigt som han satte sig upp han med. "I mean your.. Or I don't.. I..", han bara mummlade på massa saker och jag kunde se hans kinder tas över av en rosa nyans och han kliade sig i nacken. "My boyfriend?", sa jag samtidigt som han bet mig läppen. Jag flinade emot honom och han mötte min blick. "No, I didn't think about it, I-", jag avbröt honom med att luta mig framåt och trycka mina läppar mjukt emot hans. Han blev först förvånad men bärde sen över mig till hans knä. Jag la mina armar runt hans nacke samtidigt som jag lämnade hans läppar.

"I would love to have you as my boyrfriend", viskade jag i hans öra innan jag kysste han återigen.

"Är du seriös? Oh my.. Jag älskar dig", jag kramade om min mamma hårt och hon skrattade. "Inga problem", sade hon glatt. "Glad att du gillade det.", fortsatte hon och jag slog upp ögonen. "Gillade det? Jag älskade det!", jag kollade glatt ner på biljetterna jag hade i handen. 

Jag kunde inte fatta det.. "Hur.. Mamma, ååh", jag hoppade på henne ännu en gång och kramade om henne hårdare samtidigt som hon skrattade åt mig."Det är lugnt. Det är ifrån pappa med", jag kollade emot pappa som bara skrattade åt oss. "Tack pappa", jag log emot honom för att sedan krama om honom med. Bella skrattade åt mig och jag vände snabbt upp blicken till henne. "Du visste? Säg sanningen", sa jag och log dovt. Hon skakade på huvudet. "Jag visste inte."

Jag skrattade till samtidigt som jag skakade på huvudet för mig själv. En vecka. En vecka i New York med min bästa vän. Om bara några månader. Från den 1:a december till den 8:de. Snacka om underbart!

"Bella.. Åh, det kommer bli underbart", utbrast jag. Hon flinade emot mig innan hon började rota fram något ifrån sin väska. "Jag har ju också en present.. Såklart!", sa hon glatt. Mamma skakade bara på huvudet åt oss innan hon klappade mig lätt på axeln. Hon tog sen med pappa ut ur mitt rum och jag vände mig blick emot Bella.

Hon tog upp en liten ask och gav den till mig. "Här, det är bara något litet", sa hon och jag kollade på henne med ett leende innan jag öppnade asken.

I asken låg ett otroligt fint armband. Det var silvrigt och det var en berlock där det stog i små bokstäver "I". Hon tog sen upp sin arm där hon hade ett lika dant, fast där stog det "L". Jag kollade på henne med ett stort leende. "Åh, jag älskar det. Jag älskar dig!"

Jag kramade om henne. Hårt. Hon besvarade min kram innan hon backade undan. "Men det är inte allt, du kommer få en till.. Ikväll", hon log emot mig med ett svagt leende och jag bet mig själv i läppen. "Du hade inte behövt..", började jag och hon skakade på huvudet.

"Jag ville. Du kommer säkert bli jätte glad! Jag hoppas det i alla fall",  hon log snett och jag skakade på huvudet. Hur kunde jag få en såhär underbar vän?

 

Plötsligt pep min mobil till. Jag drog snabbt åt mig den och kollade vad det stog. "Niall Horan", lös det upp på skärmen och jag log lite svagt. "Happy Birthay babe. I wish I could be in Sweden right now. :-(", stog det och jag log lite snett. Det gjorde ont, det gjorde det. Jag skulle verkligen vilja ha honom här. "I wish you could be in Sweden too.. And thank you. I miss you.", skrev jag och la undan mobilen.

"Såå, planer för idag?", jag log stort emot Bella som nickade. "Yep, du och jag ska gå och shoppa. Fixa dig, du får 10 minuter på dig", sa hon glatt och med det lämnade hon rummet.

 

-

 

Jag log tills jag kom ut ifrån rummet, mitt leende föll snabbt. Jag kunde nästan känna tårarna rinna, men jag var tvungen att vara glad. För Linneas skull. Jag hörde hur min mobil pep till och jag kollade snabbt det. "Zayn.", stog det på skärmen och utan att ens öppna smset raderade jag det. Fuck killar.

Efter en stund kom Linnea ut. Hennes hår var lockigt efter bullen hon haft och hon hade på sig en blus och svarta jeans. Hon kollade på mig med en orolig blick. "Har du sett.. Öhm.. Har du snackat med Zayn idag?", mummlade hon och jag nickade. "Jaa..", mummlade jag och hon kollade på mig med ett snett leende samtidigt som hon öppnade sina armar. "Liam smsade och sa..."

Jag kramade om henne hårt. Hon backade sen undan och mötte min blick. Hon sökte svar och jag suckade.

 

"Åh, det har vart så kul att ha er här. Verkligen!", jag himmlade med ögonen samtidigt som jag satte mig på resväskan. Jag kollade upp emot klockan som visade tio över nio. Men gud. Hur långsamt går inte tiden? "Det var bara kul för oss, vi är glada att vi kunde komma, eller hur Bella?", jag kunde inte undgå att himla ännu en gång med ögonen innan jag vände blicken emot Linnea och mamma som glatt stog och pratade.

"Ja, vi är jätte glada över det", jag trängde fram ett leende som var någorlunda bra innan jag vände bort blicken igen.  Mitt huvud värkte och jag hade jobbigt att tänka klart. Varken Zayn eller Harry hade hört av sig till mig efter i tisdags. Två dagar har gått. Två. Jag skakade på huvudet för mig själv samtidigt som jag drog upp min mobil ur fickan. "Är ni på flygplatsen? Ska Linnea sova hos oss idag? Jag blir sen. Puss älskling.", stog det. Pappa. Jag fnös för mig själv innan jag knappade in ett svar.

"Ja, hon sover här. Ja vi är på flygplatsen. Men oj, vilket nyhet!", jag la ner mobilen i fickan och lutade huvudet i händerna. 

"Tänker du på?", jag hade inte ens märkt att Linnea satt sig på marken brevid min resväska. "Varför sitter du på golvet?", frågade jag och hon skrattade till samtidigt som hon ryckte på axlarna. "Okej, men Bella. Jag går nu", jag slängde en blick emot min mamma som vinkade glatt emot oss. 

Jag reste på mig samtidigt som jag gav henne en snabb kram. "Hejdå", muttrade jag. "Ha det så kul nu, och hoppas det går bra på resan hem. Bye", hon skrattade glatt och jag suckade. Varför ska allt vara så jobbigt.

 

"Back off man", röt jag och glodde argt på Niall. Han skakade bara på huvudet. "Take it-", "I said back off", jag höjde rösten och han mötte min blick. Hans ögon var kalla och jag kunde se hur arg han var. "For gods sake Harry, take it fucking easy. Leave him alone!", han skrek åt mig och jag tryckte händerna emot ansikterna i en snabb gest. "I can't take it", jag skakade på huvudet samtidigt som jag sa det och vände mig om.

Jag skyndade mig ut ifrån nattklubben och den kalla vinden slog tag i mig. Jag darrade till samtidigt som jag kollade mig omkring.

Jag kunde inte sluta tänka på vad som hände där inne, varför skulle han vara så fucking envis. Zayn och hans kommentarer. Jag kunde inte ta det.

Det var överdrivet att slå till honom, men han bad om det. Zayn. Jag slog Zayn. Min bästa vän. 

Jag slog min hand emot huvudet och lutade mig irriterat emot väggen innan jag började gå där ifrån. Vad skulle hända nu? Sku- "Hey handsome", jag kollade argt upp och var nära på att slå till människan som stog framför mig. 

 

Men jag drog snabbt åt mig min hand när jag såg rädslan i hennes ögon. "Uhm.. I should go", mummlade hon och jag skakade snabbt på huvudet. "Sorry, don't go. I thought it was someone else.", lamt Harry. Lamt. "Oh.. Uhm okey..", hon kliade sig lite i nacken och jag mötte hennes blick.

"You're that girl.. Sofia?", hon nickade emot mig. "Yeah, i didn't know i would see you.. Here", hon log snett. "Why are you here alone?", frågade jag och hon log. "Why are YOU here alone?", sa hon glatt och jag skrattade. "I'm not alone..", jag flinade och nickade emot henne. "You were.."

Hennes knall rosa läppar visade ett vitt leende och hennes blonda hår var vågit.Hon hade på sig ett svart linne och jeansshorts som visade hennes långa ben. Hon var verkligen otroligt vacker.No doubt. "So, can I ask you out?", sa jag och mötte hennes blåa ögon som glänste till.

"Sure, when?", frågade hon.

"Are you hungry?", mummlade jag och hon nickade. "Yeah, bu-", "Then, now", sa jag samtidigt som jag log stort och tog hennes hand. Hon skrattade till samtidigt som hon följde efter mig, vart jag nu än gick..

"Vad fan?", jag borrade ner huvudet i kudden. Vad vill hon? "Bella, kom igen. Jag väckte dig för en timma sen, och du sover fortfarande!", mummlade hon senare. Jag suckade. "Låt mig sova", röt jag och det kunde vara svårt att avgöra om det var irriterat, eller bara jävligt trött. "Klockan är ett på dagen, och Niall är inte ens kvar här. Han var tvungen att gå, men ville inte väcka dig, så snäll som han är.", sa hon surt och jag nickade. "Mm, skitsnällt. Gå nu", mummlade jag emot kudden.

 

En kyla tog tag runt min kropp och jag rös till. Jag slog snabbt upp ögonen och mötte Linneas blick. "Ge mig täcket", sa jag och hon skakade på huvudet. "Gå upp", jag himlade med ögonen men gjorde tillslut som hon sa.

Hon gick ner till köket medans jag drog av mig kläderna jag lånat av Niall och drog på mig mina egna. Jag satte upp håret i en bulle och gick sen ner till Linnea. "Varför sov jag i Nialls säng? Vart sov du?", sa jag samtidigt som jag satte mig på en av stolarna. "Jag sov på soffan, han sov brevid dig", hon mötte min blick och jag bet mig själv i läppen. "Var-", "Du var rädd. Mörkrädd, vet inte om du sov eller vad, men vi kollade på film här nere så började du mummla om att Niall eller jag skulle sova med dig. Så jag bad Niall, även fast han var skeptisk. Gulligt", sa hon och ryckte på axlarna.

 

"Varför sov jag med Niall av alla människor? Jag menar, det är ju du o-", hon avbröt mig genom att sätta sig på stolen mitt emot mig och himla med ögonen.

"Kom igen, ni är vänner. Vad är grejen med att sova tillsammans, ni sover ju endå, inte direkt så att ni hade sex där uppe?", hon skrattade till samtidigt som hon reste sig upp igen för att gå till kylskåpet.

 

"Så.. Hur kommer det sig att vi är hos Niall, och inte han?", jag bytte snabbt samtalsämne och hon tog ut ett juicepaket samtidigt som hon vände sig mot mig. Hon hade på sig färglada shorts och en rosa kavaj. Vänt- Va? När hade hon andra kläder här? "Kom igen, du sov som en stock. Han ville inte väcka dig. Snällt av han att låta oss vara kvar här, han har ingen anning om vad vi kan göra", muttrade hon och ryckte på axlarana. Igen. Det hade blivit en vana för henne, att rycka på axlarna när hon säger något ointressant.

 

"Okej..", sa jag med låg röst samtidigt som jag nickade. "Det var väll.. Snällt av honom..", Linnea nickade och hällde upp juicen i två glas och gav ena till mig. Hon höjde på ögonbrynet när hon mötte min blick. "Föressten, jag måste berätta en sak.", sa hon och drack lite av juicen. Hon ställde ner glaset på bordet och kollade på mig. "Tell me", sa jag trött samtidigt som jag hjäspade till.

Jag drack av mitt juiceglas och hon satte sig ännu en gång mitt emot mig. "Zayn gillar dig. Jag råkade höra Niall säga det.", rakt på sak här? Japp. "Jag vet, har listat ut det efter igår. Harry har tydligen också någon "Jag-gillar-Bella-grej" på gång. Dom pratade om det igår, jag hörde dom", hon kollade förvånat på mig.

 

"Harry? Gillar han dig?", hon kollade från mig, till sin mobil, till mig, till sin mobil. Jag nickade bara och hon suckade. "Varför är det så mycket drama med dessa killar.. Vi får ta det sen, Niall undrar om vi ska komma och möta dom i stan. Deras intervju är klar och jag antar att tycker det känns lite obehagligt att vi segar runt i hans lägenhet", sa hon. "Okej", svarade jag och hon nickade.

 

Jag fixade snabbt till mitt hår med hans kam, eftersom han inte värkar äga en borste (?). Jag suckade samtidigt som jag satte upp det i en ny tofs, och insåg att det inte ens var en idé att börja leta efter smink.

 

"Är du klar?", hörde jag Linnea ropa. "Jaaa", svarade jag halft irriterat och gick ner till hallen. "Killarna vill ta med oss till stranden, ska vi följa med?", frågade hon och jag ryckte på axlarna. "Jag vet inte, jag är trött och vet inte om jag känner för det idag", hon nickade förståendes. "Okej, vi kan ställa in det och dra hem istället?", jag nickade. "Bra", mummlade jag.

 

"Nope, they're not coming", Niall lät lite halft besviken och jag himlade med ögonen. Kom igen. Det var väll lika bra. "Too bad", muttrade jag och Zayn slängde en blick emot mig.Den var kall och jag höjde på ögonbrynet. "What?", mummlade jag. "Nothing", han fortsätte att borra in sig kalla blick i mig och jag började känna mig obehaglig. Killarna märkte den kalla stämningen och skulle självklart påpeka det.

 

"What's wrong? It looks like you want to kill him", påpekade Liam och nickade med huvudet emot Zayn och slängde sen en blick emot mig. "What did you do?", självklart skulle Louis slänga in en onödigt, onödig kommentar. "Nothing, he did nothing", jag hoppade nästan till av Zayns röst. Jag suckade surt. Ingen sa något mer om det, som tur var. Istället hoppade folk på Niall.

 

"Soo, you had two girls in your room this night?", sa Louis och jag höjde på ögonbrynet. "What? No? I-", "Yeah? What did you guys do?", sköt Zayn in och Niall himmlade med ögonen. "It was ONE girl in my room", mummlade han och Liam kollade på honom. "This morning did Linnea sleep on your couch?", jag kollade emot Liam och sen tillbaka till Niall. "Who was it?", jag var nyfiken. Ja. "Uh..-", "One night stand, for sure", Zayn ryckte på axlarna och Niall kollade irriterat på honom. "No, It-", "Probably some blonde girl, huh?", jag log emot Niall som kollade irriterat på mig.

 

"Yeah, it was a One night stand. Exactly. If you want to know more about my blonde friend, call her. She's on favorites on your phone Zayn", Zayn höjde på ögonbrynet medans jag kollade irriterat på både Zayn och Niall. "Who? B-", "Yeah, Bella", röt Niall. "What?!", utbrast både jag och Zayn. Zayn kollade argt på honom medans jag mer kollad oroligt på Zayn. Niall skakade bara på huvudet och gick ut ifrån starbucks. Liam suckade åt oss och gick efter honom. Medans Louis mötte min blick. "So, I guess.. Zayn is not the only one who likes Bella here.."

"I already told you. Nothing happened", jag hörde Harrys röst samtidigt som jag försiktigt öppnade ögonen. Jag hjäspade lite och mitt huvud snurrade till. Hade jag somnat här?

"Man, I saw you. Don't act like nothing happened", Zayn. När hade han kommit hit? Och till deras röster att höra lät det som att dom var mitt i ett bråk där ute. Jag ville inte ligga och tjuvlyssna, men samtidigt ville jag inte störa dem. "For gods sake Zayn, she was sleeping. On my shoulder, what's the big deal?!", Harry var uprörd. Det hörde man på långa vägar. Och av vad jag hört så snackade dom om mig, trotts det var jag otroligt förvirrad.

"Harry. I know that you like her, more then a friend. Because YOU freaking told me. That's why I act like this. Even if she saw this like a friend thing, didn't you do that", åh nej. Jag satte mig försiktigt upp samtidigt som jag sträckte på mig. Harry, han har alltså känslor för mig. "Close the door, I don't want to wake her up.", röt Harry och jag kunde höra fotsteg närma sig. Jag la mig ner snabbt igen och låtsades sova innan jag hörde hur dörren stängdes.

 

Jag ställde mig upp och drog åt mig min mobil. Jag gick försiktigt ut i hallen och drog på mig mina skor, innan jag lämnade lägenheten. Solen var helt borta och det var fortfarande kallt ute. Regnet hade lagt sig nästan helt. Jag hjäspade lite samtidigt som jag slängde en blick på klockan som var belägen på min arm.

"00:04", stog det och jag suckade. 

Jag drog upp min mobil och slog snabbt in Linneas nummer. "Hallå?", svarade hon. "Hej", sa jag samtidigt som jag hjäspade ännu en gång. "Bella?", "Ja det är jag. Vart är du?", frågade jag och jag kunde höra hur det prasslade till i luren. "Hos Niall, jag tänkte gå precis, men han låter mig inte. Det är för sent säger han. Och puckot har inget körkort", sa hon och skrattade lite. "Vart är du då?", jag suckade. "Utanför Harry, men jag drar hem", muttrade jag.

"Nej, det gör du inte alls. Vänta lite", mummlade hon och sen lät det som om hon la undan telefonen. Efter bara någon minut kom hon tillbaka till luren. "Sov här, med mig och Niall", sa hon glatt och jag höjde på ögonbrynet. "Nej, ni kan få vara själva", "Nej det är lugnt, jag lovar. Du vet ju vart han bor, kom upp nu. Och smsa din mamma så hon vet. Puss", sa hon innan hon la på.

Jag skrattade lite samtidigt som jag la ner mobilen i fickan och började gå emot honom.

 

"Where are you?", skrev jag in och skickade till Bella. Jag sparkade till en sten samtidigt som jag suckade. Jag orkade inte disskutera mera med Zayn så jag hade bara stuckit ut. Men jag behövde det, jag behövde frisk luft. Klockan var trotts allt nästan 1 på natten, vem skulle se mig nu? Dock hade någon dödat mig, vet inte vem, förmodligen paul, om han fick reda på att jag var ute nu.

Jag kom in i en stor park som var folktom. Konstigt. Det var obehaglig stämning, men jag sprang snabbt förbi den. Jag kom fram till en stor fotbolls plan, men här var det några ungdommar.

Jag gick lite närmre och fick se att det var tre killar, och två tjejer. Kanske i min ålder. Jag himlade med ögonen för att skynda mig därifrån. Jag ville inte bli se.. "Aouch", mummlade jag och lade handen emot huvudet.

Jag böjde mig ner för att ta upp bollen någon sjutit mot mig. Idiotiskt. "O herregud, jag är så ledsen, förlåt mig", jag förstod inte vad som sas, men det var en ljus tjejröst.

Jag vände mig om och sjöt tillbaka bollen till henne samtidigt som jag höjde på ögonbrynet.

"I don't understand you", muttrade jag och jag kunde se hennes kinder blossa upp i en röd färg. "Oh, I'm so sorry. I didn't see you.", mummlade hon. "And uhm.. Sorry, but are you Harry Styles or am I very tired?", frågade hon sedan och jag suckade. "Yeah, do you want a picture?", sa jag och hon skakade på huvudet. "Naa, it's okey."

"Uhm.. Okey", hon stog någon meter bort ifrån mig med bollen i handen. Hon hade på sig ett par rosa shorts och ett grått linne. Hennes blonda långa hår var uppsatt i en hög tofs och hon hade stora glada ögon. Hon var inte jätte kort, men inte hur lång som helst. Runt 173-176 skulle jag tro. Hon var riktigt vacker.

"But I want a picture with you", sa jag glatt och hon skrattade. "Why?", frågade hon. "You're really beautiful", sa jag och hon kollade generat iväg. "Uhm, than-", "Sofia? What are you doing?", ropade någon kille ifrån fotbolls planen. Hon kollade på mig samtidigt som hon backade. "I, uhm.. Need to go", mummlade hon. "My name is Sofia, by the way", sa hon och log stort innan hon sprang tillbaka till dom andra. Wow. 

Såna där tjejer ser man inte varje dag.

 

 

Tystnaden hemmåt var outhärdig. När han sa att han föll för mig.. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag hade fallit för honom också. Eller? Det var svårt att tänka klart och tillslut stog vi utanför Nialls lägenhet. "So.. Want to come in?", frågade Niall och jag ryckte på axlarna. "I dont know", mummlade jag och han kollade ledset på mig. "I'm really sorry Li.. I really am", muttrade han och tog mina händer i sina. Han kollade på mig länge och jag bet mig i läppen. "It's okay. I already told you", sa jag och han nickade. "I know.. But please, come in?", frågade han och jag mötte hans blick. Regnet forsade ner och det var kallt ute, men jag hade inte tid att frysa. Jag kollade in i Nialls ögon, vars blick föll ner på mina läppar.

 

Han närmade sig sen och kysste mig på kinden. Hans kyssar trevades långsamt ner och hans mjuka läppar mötte min hals och vidare neråt. Han la sina händer runt min midja och slutade inte kyssa mig. Tillslut kysste han mig på näsan och log. Men han kom aldrig till munnen. Han släppte taget om mig och började backa. Urgh, varför gör jag det här. Jag tog tag i hans hand och drog han närmre mig och tryckte mina läppar hårt emot hans. Först var han förvånad med smälte sen in i kyssen. Han log emot mina läppar samtidigt som han särade på mina och kyssen gick snabbt över till hångel. Plötsligt hör jag någon som börjar skratta och vi vänder oss snabbt om. "Zayn", muttrar Niall och trycker min hand hårdare i sin. Han flinade emot Niall innan han kom fram till oss. Han klappade Niall lät på axeln. "Hey bud", sa han och Niall höjde på ögonbrynet. "I'm going to Harry", fortsatte han sedan med ett flin innan han gick däirfrån. Jag började skratta samtidigt som Niall himlade med ögonen. "Just come", sa han sen och började dra mig innåt.

 

-

 

"Did you ever.. Hate me?", frågade jag efter en stunds tystnad. Niall kollade ner på mig som redan kollade upp på honom. Han satt lutad mot väggen vid sin fönsterkvarn och jag låg mellan med hans ben på varsin sida om mig, med mitt huvud lutat emot hand bröstkorg. "What do you mean?", sa han tyst och strök bort lite hår ifrån mitt ansikte. Jag kollade ner på mina händer och suckade. "Yeah, you know. Did you hate me.. When we first met?", jag visste inte hur jag skulle få fram orden och Niall drog sina händer igenom mitt hår. "I can't hate you", mummlade han tyst. Jag satte mig rakt och vände mig om så att mitt ansikte var emot hans. Han mötte min blick och log snett. "Ofcourse you can", sa jag och han skakade på huvudet. "No, you're to lovable", sa han och skrattade lite. Jag höjde på ögonbrynet. "Really..?", frågade jag och han ryckte på axlarna. "I guess so", sa han och jag log.

 

"You're cute", sa jag glatt och hoppade sen ner ifrån fönsterkarmen. Jag tog Nialls hand och drog ner honom. Plötsligt pep min mobil till och jag tog snabbt upp den. Ny tweet ifrån Justin.. Bieber? Va?! Jag låste snabbt upp mobilen och sökte mig in på hans twitter. Jag släppte snabbt Nialls hand och läste tweeten. "thank you @LinneaLJohnson. nice 2 meet u. loves 2 meet fans. you guys are always there for me." stod det och så var det en bild med. Bilden på mig och Justin ifrån Hollister. "What happened?", frågade Niall och jag bet mig själv i läppen samtidigt som jag gav han min mobil. Han läste snabbt tweeten och tog sen min hand. Han log stort emot mig. "Aw, that's really cute", sa han glatt och jag log samtidigt som jag nickade. "I know, I so happy", sa jag ännu gladare och han kramade om mig.

 

"He's a really cool dude. Can I se the picture of you two?", frågade han sedan och jag nickade ännu en gång. Jag öppnade bilden och han började skratta. "What?", frågade jag osäkert och han skakade på huvudet. "Nothing.. You're just so cute, and by the way, he's really short, you're kind of taller than him", sa han och blinkade emot mig. "Yeah yeah, beacuse you're sooooo tall Niall, you're not so much taller than me. So shut up, and one more thing, i had high heels that thay", muttrade jag och han log. "I know, I'm a short guy. But you love iiiiit", sa han och jag skrattade. "Yeah, exactly", jag himlade med ögonen och han hjäspade snabbt samtidigt som han tryckte fram en ledsen min. "But.. You're a fan of Justin, but not a fan of me?", sa han och ledset och släppte min hand. Ännu en gång himlade jag på ögonen. "No, Niall. I'm like your biggest fan. Can I please have your autograf?", sa jag glatt och tog upp en penna och papper ifrån Nialls skrivbord innan jag gav fram det till honom. Han tog emot det. "Sure", sa han och skrev ner något innan han viklade ihop det. Han gav det till mig och gick sen glatt ut ur rummet och bort till köket. Jag öppnade lappen och log när jag fick se vad det stog. "It's gotta be you".

När vi efter bara några minuter kom fram till bion stannade vi båda up flåsandes. Trotts att vi sprungit hela vägen hit, var vi otroligt blöta. Mitt hår var fastklistrat emot huden medans Nialls hår fortfarande sprätade åt alla olika håll. Regndroppar rann ner längst hans käke ner till halsen och hans vita t-shirt var nu nästan genomskinlig. Jag bet mig själv i läppen och kollade bort. Jag kände två kalla armar runt min midja komma bakifrån och jag ryckte till av hur kalla dom var. "Niall", mummlade jag och han skrattade. Han började gå utan att släppa taget om mig. Hans huvud var lutat emot min axel och jag log svagt. När vi kom fram till kassan släppte han ofrivilligt för att ta upp sin plånbok. "Two tickets to.. Uhm.. When's the next movie?", frågade han kassörskan som kollade ner i sin dator. "Uhm, 20 minuts too.. Chernobyls Diaries", sa hon och kollade skeptiskt på Niall. "You're that guy from One Direction, right..?", frågade hon och han skakade på huvudet. "Nope", sa han snabbt. "But yeah, we want to see that movie", fortsatte han. "But Niall, I don't even know wha..", han avbröt mig. "It's a horror", sa han och vände sig emot mig. "Oh but no I do..", Niall avbröt mig igen. "Yep, like I said, two tickets please", sa han glatt och satte sin hand för min mun. Jag försökte ta bort den men hand tryckte den bara hårdare. Jag himlade med ögonen och insåg snabbt att jag lika väll kunde ge upp.

 

Kassörskan var fortfarande skeptiskt men gav oss två biljetter. "18 Pounds sir", sa hon och Niall nog. Han gav fram sitt kort och jag slog han på armen. "I whti tuo pi", mummlade jag emot hans hand, men man hörde inte ett skit av vad jag sa. "What?", frågade han och log. Jag pekade på hans hand men han skakade bara på huvudet och drog mig närmre sig. "Something else?", Niall kollade på mig och sen tillbaka samtidigt som han nickade. "Yeah, we want pop-corn", sa han och hon nickade. "Small, Medium, Large or extra Large?" "Large", svarade Niall snabbt och hon gav fram det. Han betalade med kortet och tog sen pop-cornen för att skynda sig därifrån. Han släppte tillslut min hand och började äta ifrån pop-cornen. Men jag höjde bara på ögonbrynet samtidigt som jag glodde på han. Efter en stund kollade han tillslut upp. "What?", frågade han oförstående. "One, I don't like horrors. Two, you paid fo-", som alltid, han avbröt mig. "Shut it babe, take som pop-corns", mummlade han och sträckte fram pop-cornen. Jag försökte att inte le men det gick inte att undgå. "Just because you're CUTE.", sa jag surt och drog åt mig pop-cornen. Han log stolt och tog sen min hand. Hans hand var mjuk och varm, tillskillnad ifrån förut. Det kändes så konstigt att se denna sidan av Niall. Det kändes konstigt över huvud taget att vi inte hatade varann, som det kändes att vi alltid gjorde. Fast egentligen visste jag att jag aldrig hatat han på riktigt, det är för starkt att säga. Jag tog några pop-corn och Niall gav fram biljetterna till någon som grubblade något ohörbart. Vi skyndade oss sen in i biosalongen. Vi letade upp våra platser, längst bak, såklart.Ugh. Vi satt i kanten, dessutom. Vi satte oss ner på våra platser och bio salongen var nästan helt full. Konstigt, det var endå minst 10 minuter kvar. Niall la sin arm runt mig och log. Jag mötte hans blick. "Are you even allowed to be out without a bodyguard?", frågade jag och han skakade snabbt på huvudet. "Nope, but I don't care. If I want to hang with someone I like, and someone that makes me happy. Then.. I dont care if I'm allowed or not.", sa han och ryckte på axlarna.

 

Jag vände snabbt min blick emot skärmen. Som tur var började reklamen precis då. Gör jag Niall.. Glad? Eller menade han inte på det sättet? Gud, hans sätt att betee sig gör mig galen. Så osägbar.. Glad.. Sur.. Oskyldig.. Skyldig. Allt på samma gång. Hur är det ens möjligt? Hans arm drog mig tättare intill honom och jag bet mig kinden. Han gör mig galen.

 

-

 

"I'm so scared", viskade jag och tryckte mig närmre Niall - om det ens var möjligt. Han skrattade lite samtidigt som hans arm tättnade runt mig. Jag drog upp min ben ifrån golvet och la mina armar runt dem. Jag var verkligen rädd, och bara halva filmen hade gått. Snacka om att inte kunna somna ikväll. "It's okay babe, don't be scared. I'm here", sa han och skrattade lite. Kan han sluta kalla mig babe?! Även fast jag älskade när gjorde.. Jag blev bara så.. Varm. Hans röst var så underbar. "But I'm scared", muttrade jag och han kollade emot mig. "I dont want you to be scared.", sa han och log. Han tog ett pop-corn och kastade det på någon framför oss. Han vände sig snabbt om med en irriterad blick. "I know it was you, it's NOT funny", sa han irriterat och vände sig frammåt igen. "Oooops", viskade jag fram samtidigt som både jag och Niall började skratta. Han tystnade sen och vände sig emot mig. Hans ögon mötte mina och jag blev också tyst. "What?", frågade jag och han skakade på huvudet. "N-Nothing. You're just so.. Beautiful", jag kunde inte undvika att mina kinder snabbt skulle tonas upp i en röd färg. Jag kollade generat bort men han la sin hand emot min kind så att jag kollade på honom igen. "Don't look away, please.", sa han och log svagt. Jag nickade samtidigt som jag gav han ett snett leende. Han närmade sig och av ren reflex backade jag undan. Men han gav sig inte utan kom närmre. Mitt huvud var bara några centimeter ifrån hans och tillslut fick han nog. "Ah, just kiss me", muttrade han och drog mitt ansiktet emot hans. Han drog mig närmre honom och hans läppar snuddade vid mina. Men han backade snabbt undan när vi hörde någon harkla sig. "Excuse me, people are saying that you two are annoying people", sa tjejen som tidigare suttit vid kassan. "What?!", utbrast Niall och jag la min hand på hans axel. "Take it easy", mummlade jag.

 

Människor kollade åt vårt håll och hon nickade. "Yeah, I want you two out from here, sorry guys. But it's my job", sa hon ursäktande och gick sen ner till dörren och ut. "We're not going to leave, no way", utbrast Niall och jag himlade med ögonen. "I'm scared anyways, lets go", sa jag och han skakade på huvudet. "No", muttrade han och tog min hand, men jag drog snabbt undan then. "Fine", sa jag och reste mig upp. Jag tog min väska och gick snabbt ut ur biosalongen. Jag kunde nästan höra Niall sucka innan han var ute hos mig.

 

"Hey, why did you leave?", frågade han och jag suckade. "Beacuse someone threw us out, because someone ELSE threw pop-corn at peoples", sa jag surt och han kollade på mig. "Are you serious? I did it because YOU were scared, it's your own fault.", röt han och började gå emot utgånen samtidigt som jag gick efter. "What? You didn't give me a choise. I don't like horrors, I told you", sa jag och han suckade. "You said that AFTER we buyed the tickets to the movie", mummlar han och jag stannar upp. "Yeah, Because YOU fucking covered my mouth, so I couldn't say anything you idiot", röt jag och nu var det hans tur att stanna upp. "BUT IF YOU DIDN'T GO AWAY THAT DAY I ASKED YOU OUT, WE WOULDN'T EVEN BE ON THIS STUPID DATE", yep. Han skrek åt mig. Där fick jag nog.

 

Jag skakade bara på huvudet samtidigt som jag snabbt började gå därifrån. "Fuck off", mummlade jag och hörde ett högt suck. "Fuck, please just wait..", sa han och sprang fram till mig. Han tog tag i min hand men jag drog undan den. "I said - FUCK OFF", Röt jag och han skakade på huvudet. "No, I'm so, so, sooo sorry. Please, I'm really sorry. I dont know why I said that, I just.. I dont know, I'm sorry babe", och där kom det igen. Babe. Ugh. Han drog in mig i en kram och jag suckade. Tur för honom att han är jävligt söt. Jag backade sen undan och han log ursäktande. "Do you forgive.. me?", frågade han och jag himlade med ögonen. "Yeah, i guess soo", muttrade jag och han log stort. Jag besvarade inte hans leende och kollade surt ner i marken. "I don't even know why I forgive you time, after time-", Vi började gå men plötsligt snubblade jag till och landade hårt emot marken. Jag tystnade och Niall kollade oroligt på mig. Niall satte sig snabbt på huk och tog min hand. "Are you okay?", undrade han orolig och drog mig upp. Jag nickade samtidigt som jag svajade till. Niall la sin hand beskyddande emot min midja och började försiktigt gå igen. Han mötte min blick och hans ögon blinkade till. "I dont really know either. You shouldn't..", mummlade han. "Or I mean, I want you to. But i just.. Ugh, why is it so hard to talk to you. You're so perfect okay, and I.. I..-", han tystnade och jag svalde. "You what?", sa jag tyst och han kliade sig i nacken. "I fell for you."

 

Jag svalde innan jag gick ut ur den stora bilen. Jag tackade taxichaffören och steg åt sidan så att bilen kunde köra iväg. Jag kollade upp på det stora huset och började med snabba steg gå under taket för att undvika så mycket vatten som det gick. Regnet forsade ner och jag skakade till. Jag hade bara på mig shorts och en svart tröja. Jag hade en jacka över och ett stort halsband, medans håret hängde ner löst. Jag valde att klä mig avslappnad, ville inte klä upp mig mer. Dessutom var det säkert bara 20 % chans att det ens blir något av. Hallå, det är ju Niall vi snackar om. Jag drog upp mobilen och kollade vad klockan var. Den var tio i nio och jag suckade. Jag ville inte vara för tidig, så jag satte mig ner på trappsteget i stället och kollade på regnet som föll ner. Området var otroligt fint och det var stora grindar, vem som helst kom inte in här. Den var fyra lika dana hus på rad, sen var det några lite längre bak. Jag visste i alla fall att detta tillhörde Niall, sen var Louis och Harrys det längst bort. Liam och Zayn var jag lite osäker på. Plötsligt hör jag hur någon börjar spela gitarr. Jag kollar uppåt och fick se ett fönster som var öppet, men jag kunde inte se så mycket. 

 

"I always knew you were the best, the coolest girl I know.", jag kände direkt igen låten, men även rösten. Niall. "So prettier than all the rest, the star of my show.", jag reste mig upp och bakade bakåt så jag kunde se in i fönstret. Niall satt vid fönsterkarmen med gitarren i famnen och fokuserade på sina fingrar så det lät rätt till låten. "So many times I wished you'd be the one for me, But never knew it'd get like this, girl, whatcha you do to me?", jag rös av hans röst och log lite snett. Även fast jag ibland hatade honom, måste jag erkänna att denna killen verkligen hade något. "You're who i'm thinking of, and girl you ain't my runner up, and no matter what.. You're always number one", jag kunde se ett svagt leende på Nialls läppar och han slängde hastigt ut blicken emot utsidan. Jag duckade snabbt och smög in bakom taket igen. Jag visste inte varför, ville bara fortsätta höra han sjunga. "My prized possession, one and only, adore ya, girl I want ya. The one I can't live without, that's you..", han tystnade och jag bet mig i läppen. "That's you..", avslutade han efter en stund av tystnad. Han mummlade något som jag inte kunde uppfatta men hörde hur någon annan började prata. "Just tell her man", Zayn. "I dont know.. I just.. I don't know..", mummlade Niall till svars. "Stop sit here and sing songs to her, she'll never hear it anyways. Or she will, if you fucking tell her", sa han irriterat och jag bet mig själv i läppen. "Calm down bud, I just don't know how to tell her. I just fuck it up all the time, it's anoying.", sa Niall och jag började verkligen undra. Vem var det d.."It's anoying for me too, you're stuck in your room and don't say a work, but when yo DO say something, you just talk about Linnea. I don't.. I just don't think she'll wait forever. You know.. I don't.. Whatever. Just do something", muttrade han och det blev tyst. Jag kollade ner på klockan som visade 18.58. "Shut it Zayn, why don't you go and play with Bellas feelings again? Huh? Or wait, you LIKE her. But uhm.. You don't tell her? So stop stalking me, and do something yourself", röt Niall och efter det blev det tyst. Niall stängde fönstret och jag satte mig försiktigt ner igen. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, nu vet jag att Niall gillar mig. Och jag vet att Zayn gillar Bella, men jag ville fortfarande inte tro på något av det. Just nu blev allt bara otroligt jobbigt och jag lutade huvudet emot mina händer.

 

Min mobil pep till och jag drog snabbt upp den. "Where are you?", stog det. Niall. "I'm here..", svarade jag och fick snabbt svar. "Okay. :)", stog det och jag reste mig upp. Jag var blöt, riktigt blöt. Det var kanske dumt av mig att stå ute i regnet för att tjuvlyssna, vilket också var dumt. Nu hade jag absolut ingen anning om vad jag skulle göra. Jag kan inte bara.. Glömma det. Borde jag berätta för honom? "Hej, jag tjuvlyssnade på dig och Zayn. Så tja, jag vet att du gillar mig!", nej. Det kunde jag inte göra. Men jag kunde råkat höra? Eller så kanske ja.. "Hey babe", hans röst var hes och varm på samma stund. Jag kände hur han satte sig brevid mig på trappsteget och jag bet mig själv i läppen. Jag vände min blick emot honom och log svagt. "Hi Niall", sa jag och han besvarade mitt leende med ett littet snett. "I want a hug.", sa han och reste sig upp. Han tog tag i min arm och drog upp mig så jag stog framför honom. Jag log samtidigt som jag öppnade min famn. Han kramade om mig länge och jag kunde känna hand andas emot min nacke. Hans huvud var inborrat mot mig så hans kind var emot min. Hans händer vilade runt min midja och mina händer runt hans nacke. "I missed you", muttrade han och jag kunde inte hejda ett leende. Han backade sen undan och tog min hand. "You're wet", sa han och jag nickade. "How did you know?", sa jag och han log busigt emot mig. "I dont know", sa han och ryckte på axlarna samtidigt som han putade med underläppen. "Are you cold?", frågade han sen och jag skakade på huvudet. "Naa, it's okay", sa jag och hans ögon smalnade men han lät det sedan vara. Han arm sökte sig runt min midja och han började gå ner för trapporna. 

 

"Where are we going?, undrade jag och han kollade emot mig. "We should watch a Movie. Let's go to the cinema. Or I mean, ruuuun..", sa han och innan han snabbt släppte taget om min midja och tog min hand istället för att börja springa. Jag sprang snabbt efter, dock hade jag inte så mycket val eftersomhand bokstavligt talat drog med mig. Med ett leende större en någonsin. 

"Nej..", jag tog ett popcorn. "..jag..", jag tog ett nytt popcorn. ".. Går inte", sa jag och tog upp ett popcorn för att kasta det på Bella som log svagt. "Du bestämmer, men fattar verkligen inte varför.", mummlade hon och kollade sen ner i kokboken. "Mamma, jag fattar verkligen inte.", utbrast hon tillslut och hennes mamma ställde sig brevid henne. "What?", undrade hon och Bella kollade på henne. "Ska jag blanda eller inte?", sa hon irriterat. "Let me just do it", muttrade hennes mamma och Bella suckade. "Mamma, snälla, du kan snacka svenska med mig", sa Bella irriterat. Hennes mamma skakade på huvudet med ett leende och jag skrattade till. Bella himlade med ögonen och slängde en blick emot mig. "Snälla, hur kan du vilja vara kvar här ens. Bara gå ut med honom, ge honom en chans", sa Bella och gick bort till mig.